Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på huset, och svalan åtnjuter mycken gästfrihet hos
större delen af det tyska landtfolket. Med hästen
umgås tyske soldaten på helt annat sätt, än den franske,
hvilken behandlar honom groft och hårdt.
Just på sättet huru hästen behandlades kunna vi
se, att den gamla tiden värderade djuret mycket högre,
än den nyare. Men för hjelten hade också hans häst
ett mycket större värde, då inga kanoner eller gevär
ännu funnos och enviget åtnjöt något anseende. Då
kallade furstarne sig ännu med stolthet hingst och sto
(Hengist och Horsa), då erhöllo de utmärkta hästarne
icke allenast de hjertligaste namn, utan deras
egenskaper, deras hjeltemod och historia prisades äfven i
hjeltedikten samt förkunnades för efterverlden. Den
förträfflige hjelten Achilleus’ båda hästar börja att tala,
då de sista gången föra deras herre i slagtningen, och
den ädle hästen Xanthos förutsäger för sin herre hans
nära förestående död.
Ännu mycket mera innerligt och lysande är det
lof, som man tilldelat hästen Bajard i den karlingiska
hjeltesagan, som tillhörer Reinout von Montalban’s
gamla skaldestycke, hvilket under titel af: »Die vier
Haimonskinder», öfvergått i de tyska folkböckerna.
Den starkaste ibland de fyra bröderna, Reinold, pröfvar
kraften hos hästarne, som framfördes till honom. Två
slår han till marken med sin knutna näfve, den tredje
nedstörtar under den starka tryckningen af hans lår.
Då framför man hästen Bajard, hvilken är så vild, att
man måste instänga honom i ett torn. Ingen vågar
sig fram; men Reinold närmar sig i full rustning, då
ett slag med hästens hof kastar honom till marken.
Den unge hjelten springer dock åter upp på sina fötter,
och nu börjas en strid emellan dem båda, till dess det
lyckas för Reinold att föra betslet emellan tänderna
på underdjuret. Han svingar sig upp på dess rygg,
portarne flyga upp, den djerfve ryttaren jagar derifrån
emellan den förskräckta menigheten, som skyndar sig
åt sidorna, sitter liksom fastgjuten vid alla djurets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
