- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
68

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språng, och slutligen sjunker den ädla hästen på knä,
drypande af blod och svett. Men från denna stund är
han också troget tillgifven sin herre, och då de fyra
bröderna komma i lifsfara vid konung Carls hof, tager
han alla fyra på sin rygg och flyger derifrån hastigt
såsom en falk. Haimon och hans söner äro i beständig
fejd med konung Carl och hans trogna. Konungen
svärjer deras undergång; men låter genom
Haimonsbarnens moder, hans syster Aja, blidka sig, såvida man
vill till honom utlemna hästen Bajard, hvilken skulle
dö såsom ett försoningsoffer. Med tungt hjerta
utlemnade Reinold sin trogna häst; man hängde omkring
halsen på honom två qvarnstenar och kastade honom
i Rhenfloden. Det starka djuret afkastade stenarne,
simmade till landet och sprang till sin herre Reinold.
Ännu en gång kastades han i floden, ännu en gång
befriade han sig och sprang till Reinold. Men hans
krafter voro sjunkna, och kastad för tredje gången i
strömmen höjer han sig visserligen flera gånger öfver
vattenytan och ser med hjertlig blick efter sin herre,
som icke längre kan betrakta den sorgliga anblicken,
utan vänder sig derifrån. Derefter nedsjunker det ädla
djuret. Sagan har låtit hästen Bajard ännu lefva;
och man hörer dess gnäggande beständigt i
Ardennerskogen.

Det som dikten framställer i förstorad skala och
med starka dagrar, det har ofta sin grund i en riktig
känsla och verklig händelse. Således har man med
skäl firat hästen, hvilken tillhörde den unge hjelten
Vevros, som föll vid floden Verdar i striden emot
Turkarne, hvilken häst med sina hofvar gräfde en graf
åt den fallne ynglingen och sedan underrättade hans
folk om herrens död.

Af stort värde äro djurfablerna; och huru ofta
hafva vi icke under den glada barndomsåldern alltid
med nytt deltagande hört på de gamla djurhistorierna,
begärt att åter få höra dem samt lefvat med dem!
Men det finnes icke blott en egen retning, utan äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free