Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lasse.
Den skrämmer mej inte långt: ty först lärer råst-
mästaren ha nyckelen til honom, och sen wet jag, at
ditt hjerta inte länge sen, wid en ränstens batallje,
flytte sej så långt ner, at du sitter påt, och sen lär
det knapt skrufwats tilbaka. Och de, som skrika mäst,
plä duga minst: ty jag har hört talas om folk i
månen, som til ett wist krig gjorde sej mustascher
så långa, at de kunde fastna i dörarna, toge sej en
faselig upsyn, at de kunde som Robert Kneckt skrämma
barn, och stormade på Caffé - husen, som de skulle
swälja 12 fiender i en bit; men modet bestod dock i
fötterna.
Peter.
Du är tämmelig fritalig, Lasse.
Lasse.
Det är ju sanning alt hwad jag sagt?
Peter.
Men west du icke, at sanning och hat desse tider
äro så följaktige, som roderskan och halmhatten, och
trifwas så litet, som samwet hos mågen Adbocat,
lycka hos en Poët, och penningar hos en Gullmakare?
Hwart ska du eljest gå, min kära Lasse?
Lasse.
Hör, jag will säja dej något, som kanske du
inte wet.
Peter.
Jo, at du kaprar på Norrebro hwar qwäll.
Lasse.
Nej, det är icke något särdeles, efter det är allmän
farwäg för dej och dina gelikar, som sällan äro wid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
