- Project Runeberg -  Sjelfkulturens Nödvändighet och Inflytande /
18

(1859) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rika utvägar till fullkomnande och glädje, blott hon förstode att
rätt uppskatta dem och hans oändliga godhet.

Med arbetet menas icke ett tungt och själsdödande slafveri,
hvilket vi utföra utan interesse och medvetande af att äfven den
ringaste af oss eger en plats att fylla; utan dermed förstås denna
lifliga, frivilliga, själsnärvarande verksamhet som sysselsätter
själen och gifver medvetande af vår menskliga bestämmelse och den
pligt att gagna, som af Gud och naturen blifvit menniskan ålagd,
så att hon på ett värdigt sätt motsvarar sin tillvaro. Endast ,
när arbetet göres till ett ett behof, en ära och en glädje,
medför det förädling och är hvad det bör vara: menniskans
sannaste njutning.

Hvarje menniska bör, om hon vill ernå någon högre
sjelfutveckling, ställa följande spörjsmål till sig sjelf: ”Huru
tillbringar jag mitt lif? Verkar och arbetar jag för enskild eller allmän
nytta? — Använder jag så min tid, att jag uppfyller min
bestämmelse som menniska och mina pligter såsom christen? Eller
slösar jag bort mina dagar i overksamhet med andefattiga
tidsfördrif och ändamålslösa nöjen? Har jag gått framåt på
förädlingens och odlingens bana, eller har jag på ett ovärdigt och
gagnlöst sätt förspillt en dyrbar tid? — Kan jag på räkenskapens
stora dag stå till ansvar för huru jag användt de skatter Gud
mig gifvit, till egen och andras förkofran?”

Med djupt allvar, med sträng opartiskhet emot sig sjelf bör
hon göra och äfven besvara dessa frågor, och derigenom komma
till ett klart medvetande af huru hennes lif förflyter. Hon lär
sig förstå den allvarliga betydelsen deraf och att lifvets lösen
heter — arbete och förädling.

Hufvudmedlet för att kunna framgå på denna bana är ett
upplyst förstånd
och en genomgående djup känsla af Guds
afsigt med menniskan
. Genom känslan af Gud i allt, och
genom kunskapen om naturen, kunna vi så förbättra vårt inre att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sjelfkult/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free