Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hvad tror du verlden skulle säga om den lilla furien, du
har framför dig i spegeln? Säkert skulle en hvar frånkänna
henne de älskvärda egenskaper man hittills tillerkänt henne. Min
vän, det är icke nog att synas vara, man måste äfven vara en
god och aktningsvärd menniska, om man skall kunna bibehålla
kärlek och aktning af sina närmaste, samt finna inre
tillfredsställelse. Inför den högste domaren gäller icke den rol vi spela,
utan blott det värde vi verkligen ega.” Med dessa ord lemnade
den äkta mannen sin hustru.
För första gången öfvertänkte den unga qvinnan hvad som
var grundtonen i hennes karakter, och fann då med bestörtning,
att hon nästan i allt lät leda sig af sin fåfänga; sitt begär att
framstå i en vacker och beundransvärd dager inför främmande
personer. För första gången frågade hon sig, hvarföre hon icke
hellre sträfvade till att vara hvad hon ville blifva ansedd för.
Ifrån den dagen började ett nytt lif för henne, och med största
noggrannhet gaf hon akt på sitt inre och på alla sina handlingar.
När hon i fremmande personers närvaro greps af begäret att lysa
med sitt deltagande, fattade hon den föresatsen, att aldrig inför andra
öfva barmhertighet, eller föra sina goda gerningar till torgs. Hon
beslöt att göra det goda för det godas skull och utan alla
biintressen. För hvarje handling hon skulle utföra, frågade hon
sig sjelf: Hvad är motivet till mitt handlingssätt? När hon då
som oftast fann att fåfängan låg till grund derför, utförde hon
den så, att fåfängan icke fick någon näring. Genom detta stränga
förfarande med sitt inre lyckades det henne att helt tyst och
utan annan hjelp än sin egen allvarliga sträfvan, förädla sin själ,
öfvervinna icke blott sin fåfänga, utan äfven sina nycker och sitt
häftiga lynne, så att hon verkligen blef en sannt älskvärd qvinna.
Hon hade lemnat felen utan öfning, under det hon låtit de högre
moraliska känslorna och förståndet träda i verksamhet.
Dessa ofullständiga exempel må tjena såsom svaga bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
