Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen menniska har eller skall ernå något slag af
fullkomnande, så vida hon ej känner huru långt andra gått före henne.
Menskligheten utgör ett helt; — icke menniskan; men det är
hvarje enskilts pligt att, i förening med det hela framskrida. De
steg hon tager kunna leda långt, emedan hon icke blott arbetar
med egna krafter och för det närvarande, utan äfven eger förflutna
tiders erfarenhet till sin disposition och framtida fulländning till
sitt mål. Hvad andra gjort hör henne till såsom ett arf, blott
hon förstår att rätt använda det. Hvad hon således uträttar för
egen förädling, bildning och förkofran kommer icke allenast henne
sjelf och samtiden till nytta, utan äfven efterkommande till godo.
När menniskan arbetat på att kultivera hjerta och förstånd,
har hon icke allenast verkat för sin enskilta och offentliga
tillvaro, utan äfven bidragit till det helas framåtskridande. Hon
har då på ett värdigt sätt sökt fylla sin högre menskliga
bestämmelse, hvilken är att medverka till menniskoslägtets stigande
förädling och derifrån utgående intellektuell, moralisk och sedlig
frihet.
Hvar och en bör efter bästa förmåga vinnlägga sig om att
kunna bidraga till den skatt af bildning, upplysning, rena seder
och sjelfständighet, som skall blifva våra efterkommandes arf och
vår egen vinst. Denna ädla omsorg måste icke blott vara en
kall pligt, utan ett lifligt behof att genom sjelfuppfostran och
vaksamhet på vårt inre befria oss ifrån all passionens och
lidelsens slagg, så att vi lefva ett högre lif, så väl i enskilt som
offentlig bemärkelse och söka vår lycka och våra njutningar i
något ädlare än tillfredsställandet af egoistiska begär.
Målet för menniskans arbete och verksamhet är:
upplysning, fullkomnande och frihet.
| ——————————————— STOCKHOLM. TRYCKT HOS C. M. THIMGREN, 1859. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
