Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Stockhom till Moskwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket upptagen med tankar på resan för att ådagalägga
tillbörligt intresse under samtal med min kupékamrat, en
patriotisk löjtnant, som lifligt intresserade sig för dagens brännande
politiska frågor.
Då jag vid ankomsten till Berlin på kvällen skulle åka från
Stettinerbanhof genom den af arbetare bebodda ostliga delen
af staden till mitt logis, fann jag gatan, efter hvilken vi åkte,
blockerad af en tätt sammanpackad människomassa, och
innan kusken hann vända om, var min droska instängd i
folkhopen. På mina frågor hvad som var å färde, fick jag
intet tydligt svar. Jag reste mig upp och fick se ridande
polis komma för att skingra folkhopen. Plötsligt uppstämdes
ett infernaliskt tjut, och missiler af mer eller mindre oskyldig
art flögo genom luften, under det pojkar klättrade upp på
kuskbocken, på hjulen till min droska och t. o. m. hoppade upp
i droskan och stälde sig midt framför mig, skränande och
svängande sina hufvudbonader och käppar i luften. Jag tänkte
att vänligen erinra de gemytliga berlinerungdomarne, att jag
hyrt droskan för egen räkning, men fann det rådligast att hålla
mig tyst och stilla.
Om en stund skingrades folkmassan, så att vi kunde
fortsätta färden till mitt logis. Här fick jag närmare besked om
dessa gatukravaller, hvilka både af pressen och folket ansågos
vara en tillställning af en hop gaminer och hvarken stå i
något samband med den socialistiska arbetarerörelsen, ej heller
med kejsarens nyligen hållna beryktade tal, hvari han
uppmanade alla sina missnöjda undersåtar att »skudda det tyska
stoftet af sina fötter» och lemna det stora fäderneslandet.
I Berlin fick jag veta, att en del af den ryska pressen i
ett temligen hånfullt språk tillbakastött tyska människovänners
uträckta hand för att hjelpa de nödlidande i Ryssland,
förklarande, att de ej behöfde någon hjelp af tyskarne, hvilka
sjelfva först borde föda sina egna hungrande.
Tyska protestanter såväl som katoliker hade likväl sändt
bidrag till sina nödlidande trosförvandter i Wolga-provinserna
genom en i Saratow af ryska myndigheterna »gillad och
stadfästad» komité. Sedermera under vinterns lopp sändes äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
