- Project Runeberg -  Från det hungrande Ryssland /
8

(1893) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling With: Gerda Tirén, Johan Tirén - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Stockhom till Moskwa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan veta, att han var bränvins- och vinhandlare. Jag hade
knappt hunnit in i kupén, förr än de började öfverhopa mig
med frågor rörande min person: hvarifrån jag var, hvad
jag var, hvart jag ämnade mig, i hvad ärende jag reste och
så vidare.

Då de förmodligen tyckte, att mina svar, ehuru höfliga,
ej voro tillräckligt upplysande, upprepades frågorna i nya
former, isynnerhet rörande ändamålet med min resa, tills jag
visade dem ett introduktionsbref till ett par i mellersta
Ryssland bosatta landsmän, som jag ämnade besöka. Mera ansåg
jag ej värdt att meddela.

Dessa herrar fördrefvo tiden med att dricka, spela kort
och skryta öfver sina hästar, hundar, viner, fina middagar och
äfventyr med teaterskönheter, skämtande och skrattande åt
bedrifter och historier, som borde ha kommit en neger att
rodna af blygsel. Att döma af mitt ressällskaps tal och
beteende kunde jag sålunda omöjligen draga den slutsatsen, att
jag befann mig i de hungrande millionernas land.

Vi hade likväl ej kommit långt in i landet, förrän vi
började att vid stationerna få se skaror af tiggare, hvilka,
utmärglade, höljda i trasor och skälfvande af köld, med
framräckta händer bådo om bröd.

Ju längre vi kommo in i landet, desto mer ökades tiggarnas
antal. Vid några större stationer räknade jag ända till mellan
70 och 80. Man kunde se på dessa arma mushikers uttryck
och hållning, att de icke voro yrkestiggare. Med darrande
röst och i en blygsamt bedjande ton, bugande och korsande
sig, anropade de passagerarne om hjelp och förbarmande,
upprepande än i korus, än »solo» följande eller liknande
uttryck: »Kormiletzi[1] nashi, blagodjetjeli, pomogite, Christa
radi!
» (Våra vårdare, välgörare, hjelpen oss för Kristi skull!)
»Podajte svjatuju milostinko, Christa radi, dlja spasenia dushij
vashej!
» (Gifven en liten helig almosa för eder själs frälsning!)
»Podajtje chlebza; moi omirajem s’gålådu!» (Gif oss litet bröd;
vi dö af hunger!)

Dessa sista ord voro sannerligen ingen tom fras i detta fall.


[1] Ordagrannt fosterfäder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:51:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjhungryss/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free