Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Stockhom till Moskwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många af dem voro enögda, utan näsa eller på annat sätt
vanstälda af syfilis, smittkoppor och andra ohyggliga sjukdomar.
Kontrasten mellan dessa sorgliga syner utefter banan och
det ständiga spelandet och drickandet ombord på tåget var
ytterst pinsam.
Jag hade nu rikliga anledningar att i samtal med mina
medresande inleda frågan om hungersnöden utan att behöfva
vidröra ändamålet med min resa; men detta ämne intresserade
dem ej.
Vid en station berättades, att ett antal tiggande bönder
hade hittats döda vid vägen inne i landet. De hade troligen,
utmattade af hunger, tröttnat under vandringen genom snön
och frusit ihjel.
Jag begagnade detta tillfälle till att i samtal med mitt
ressällskap påpeka den skriande motsatsen mellan de rika,
som äta och dricka sig till döds, och mushikerna, som svälta
och frysa ihjel.
»Mushikernas nöd», utropade då den fete herrn i en
öfverlägsen ton, »är icke så svår som man skriker till. De äro ej
vana vid något annat lefnadssätt, och de äro nöjda och
lyckliga. — Ach, die Mushiken sind Vieh!»[1]
Jag kände mig mycket frestad att fråga den välfödde
herrn, om han sjelf och den klass, han representerade,
tillhörde någon korsningsprodukt mellan djurslagen lupus och sus
eller capra, och ville tillråda honom som ett lämpligt
botemedel mot hans öfversvallande fetma och cynism att under
en rundlig tid göra sig närmare förtrogen med mushikernas
ofvannämda »lycka» att svälta och åderlåtas af rofdjur och
fäflugor.
Bland första klassens resande var en intelligent och
rik godsegare från Astrakan, hvilken varit bosatt i Tyskland
i många år och var väl förtrogen med vesterländska
förhållanden. Denne herre visade mig stor vänlighet och bjöd
mig på supé i en af dessa utmärkta restaurationer, som finnas
öfver alt efter de ryska jernvägarne. Jag samtalade med
honom om hungersnöden, hvilken han icke ansåg vara så
svår som den framstälts »i tendentiösa utländska tidningar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
