Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I Moskwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
store blef familjen Tolstov upphöjd i grefligt stånd. Äfven
grefvinnan är af tysk härkomst. Hennes far, D:r Andreas Behr,
var tysk till börden och protestant».
»Kanske skulle det intressera Eder att höra berättas om
Tolstoys förlofning?» frågade min värdinna, i det hon hälde i
ett glas té åt mig ur den kokande samovaren. Jag svarade
naturligtvis jakande. Hon fortsatte:
»Tolstoy umgicks mycket i D:r Behrs hus, och det troddes,
att han hade ett godt öga till doktorns äldsta dotter, men till
allas förvåning friade han i stället till den näst äldsta.
Familjen Behrs gästade några dagar under sommaren på en
slägtings gods 5 mil från Jasnaja Poljana. En dag kom Lew
Nikolajevitch (Tolstoy) ridande dit, och där utspelades i
verkligheten följande scen, som skildras i »Anna Karenina», då
Levin friar till Kitty:
»Jag har länge velat fråga er om en sak», sade han, satte
sig bredvid henne och såg in i ett par vänliga, men en smula
förskräckta ögon. — »Ja, fråga!» »Se här!» sade han, i det
han tog kritan och skref begynnelsebokstäfverna till följande
mening: »Då ni sade mig, att det icke kunde ske, betydde
det aldrig eller endast den gången?»
Det var knappast tänkbart, att hon skulle kunna begripa
denna invecklade sats, men han såg på henne, som om hans
lif berott på, att hon gissade sig till meningen af de skrifna
orden.
Hon såg på honom, rynkade fundersamt pannan, stödde
den sedan i handen och studerade bokstäfverna. Ibland såg
hon frågande på honom: »Gissar jag väl rätt?»
»Jag har förstått», sade hon slutligen rodnande.
»Hvad betyder det der ordet?» frågade han och pekade
på a-et, som skulle betyda »aldrig».
»Det skall vara aldrig», sade hon, »men det är icke sant».
Han suddade ut det igen och räckte henne kritan. Hon skref:
D. k. j. i. s. a. ... Kitty satt med kritbiten i hand och såg
med en skygg, lycklig blick upp på Levin, som stod lutad
öfver henne, och med strålande ögon betraktade än henne och
än bordet. Plötsligt flammade det till i hans öga; han hade
förstått, att bokstäfverna betydde: »Då kunde jag icke svara
annorlunda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
