Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hungersnödens orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lottor odlingsjord och andra tillbehör, hvilka i donna akt skola
bestämmas.»
Huru har nu regeringen infriat detta löfte?
De s. k. »duorovijc», d. v. s. lifegna, som voro i
personlig tjenst hos godsherrarno och ej hade någon jord, blefvo
alla efter lifegonskapens upphäfvande stadsproletärer. De
egentliga bönderna erhöllo jordlotter, hvilka öfverlätos åt »miren»
eller bykommunen i sin helhet, hvilken var gemensamt
ansvarig för jordens inlösning och skatternas utgörande. Dessa
jordlotter kunde inlösas af bönderna med tillhjelp af kronan,
hvilken betalade dem i obligationer, representerande det
kapitali-serade arrendet, »obrok», utgörande 9—12 rubel per lott.
Värderingen skedde icke efter jordens värde utan efter
godsherrens föiiust af arbete genom lifegenskapens upphäfvande,
hvadan inlösningssumman ofta blef mycket högre än jordens
värde. Dessutom begagnade sig godsegarne af allehanda knep
eller godtycke och beröfvade bönderna sådan jord, som desse
ovilkorligen behöfde, såsom betesland, skog o. s. v., hvilken
godsegarne sedan kunde utarrendera till dem till det pris de
behagade.
Den jord, som sålunda tilldelades bönderna, var alldeles
otillräcklig för deras uppehälle, äfven med deras små behof.
Enligt det i Ryssland vanliga vexelbruket efter
»tre-fält-syste-met» behöfver en familj minst 10—14 hektar god och välskött
jord till sitt uppehälle; men 1/i af de frigifna bönderna fingo
endast 0,8 hektar för »hvarje manlig själ» (fullväxt arbetsför
man), och omkring hälften erhöllo mellan 2 och 3 hektar. På
dessa jordlappar, äfven om de varit skuld- och skattefria, kunde
bönderna ej lifnära sig mer än 100 ä 180 dagar om året. De
måste derför arrendera jord till orimligt höga priser eller också
gå ifrån sina hem och blifva proletärer. Den årliga
inlösnings-afgiften för dessa jordlotter har uppgått till 185—275 % af
deras verkliga arrendevärde — för att ej tala om öfriga
skattebördor, hvilka hvilade på bönderna, såsom till krigsmakten,
kyrkan, vägar, kommunen etc., och hvilka ökats hvart år.
Genom folktillökningen hafva dessutom jordlotterna
förminskats, och böndernas ställning försvårats. Enligt af
regeringen år 1878 samlade uppgifter rörande jordbesittningen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
