Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I de hungrande byarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klädd i min lappdräkt följer jag henne och tar plats vid
hennes sida i en sani, framför hvilken står en liten mörk,
liflig och välfödd kirgishäst. Sedan jag satt mig i släden,
upptäcker jag, att jag glömt mina handskar. »Se här, tag
mina!» säger grefven, som står bredvid, klädd i sin bondpels.
»Tack!» — »Adjö!»
Så bär det i väg i yrande fart, under det grefvinnan
sjelf håller tömmarne. Jag tror nästan att ryskorna
öfver-träffa kvinnorna i alla länder, t. o. m. i Amerika, i konsten
att handtera hästar. Jag har ofta sett ryska damer köra en
troikn (ekipage med tre hästar i bredd) i halsbrytande fart.
Jag kan försäkra, att Marja Lvovna, såsom den unga
grefvinnan i dagligt tal kallades, förstod att köra sin häst.
Om några minuter hafva vi passerat Don och befinna oss
på de kala stepperna. Snöstormen fortfor ännu ute på
slätterna, och då inga märken utvisa vägen, förlora vi den snart.
Vi fortsätta ett stycke ut på steppen, under det stormen
insveper oss i täta snöhvirflar. Slutligen drar min reskamrat
in tömmarne och säger: »Jag tror vi måste vända om; ty
här kan blifva farligt. Vi se snart ingenting, och vi ha ännu
12 verst kvar öfver slätten till byn.»
»Känner Ni riktningen?» »Ja.» »Låt oss då försöka
komma fram!» »Låt gå! Raska på maltehik!» (pojke). Och
så bär det åter i väg i rask fart vester ut efter en isbelagd
upphöjning af landet, och efter en stunds färd hitta vi igen
vägen.
Maria Tolstov, en flicka på 21 år, talar flytande både
engelska, tyska och franska, är väl hemmastadd i dagens
filosofiska och sociala spörsmål och naturligtvis grundligt förtrogen
med sin faders lifsåskådning och tänkesätt. Hon talar raskt,
korrekt och med känsla. Hon berättar mig under resan om
sin faders och sin egen verksamhet bland bönderna. Sedan
några år har hon i likhet med sin fader lefvat bland
bondfolket. Klädd i en bondflickas drägt har hon arbetat i byarne
med och för fattiga familjer för att hjelpa dem både i
tim-ligt och andligt afseende. Hon hade på familjens gods
upprättat en skola för mushikbarn, i hvilken hon sjelf undervisat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
