Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tankar af och om grefve Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*J4
hällsbevararno odi den traditionella renlärighetens försvarare
måste anse honom såsom en samhällsvådlig person, likasom
de lagkloke och lariseerna fordom betraktade Jesus af Nasaret,
emedan han förkastade deras stadgar, fördömde deras förtryck
och blottade deras skrymteri. Dessa hans motståndares vapen
äro den yttre auktoritetens: den verldsliga öfverhetens hotande
svärd och kyrkans bannstrålar. I dessa hans officiela
vedersakares spår följer en skara qvasi-vetenskapsmän, som med
sina lärdomsapparater rvcka an mot den originelle mannen
från Jasnaja Poljana: analysera, kritisera och förkasta både
hans lif och lära. Så t. ex. uppträder en representant för
dessa sistnämda i den ryska tidskriften »Ruskaja Mtjsh (Den
ryska Tanken) och förklarar Tolstoys lif och läror ur hans
»nedärfda anlag för lifvet i det fria», hvadan hans
räddningsarbete bland de hungrande bönderna ej skulle vara att
betrakta annorlunda än som en yttring af ett slags sport; en
ung jurist och nationalekonom orerar mot hans »befängda
socialistiska idiéer» och lofprisar vår tids penningevälde;
under det en tredje omtuggar de gamla förebråelserna mot
Tolstoy, att han förkastar eganderätten, men behåller sitt gods
för sin familj.
Då man haft tillfälle att på nära håll se denne
högaristokratiske magnat, som nedstigit i de förtryckta böndernas
led, der han nedlägger all sin kraft, hela sitt snille på att
hjelpa och rädda sina förtrampade bröder ur såväl timligt som
andligt elände; och när man sedan betraktar skaran af hans
vedersakare — snobbar, mammonsdyrkare, hofmän och prester
— i korus uppträdande mot honom med sin lånta visdom,
sina rop om samhällsomstörtande läror, sin salongsfilosofi, sina
klippta och skurna dogmer, sin fariseism, förefaller det såsom
såge man en svärm bevingade insekter hvimla omkring en
väldig dikesgräfvare, hvilken i sitt anletes svett håller på att
utgräfva ett giftigt och stinkande träsk, och, rasande af harm
öfver hans attentat på deras paradis, der de frodats, angripa hans
svettdrypande kropp, uppsökande någon ömtålig punkt, något
sår, som han fått under arbetet, der de kunna suga sig fast
och utspy sitt gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
