Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Furst Dimitrij Khilkow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den verldsliga regeringen, begära vi icke heller af henne några
rättigheter och afsäga oss frivilligt all slags ära, alla rikedomar och så
kallade privilegier. Ehuru vi förneka regeringen, hysa vi likväl ingen
känsla af ondska mot styresmän, utan älska dem som bröder och äro
beredda att alltid stå dem till tjenst både i ord och handling, utom
i sådana fall, då de begära något utaf oss, som icke är i
öfverens-stämmelse med Guds vilja. Vår afsägelse af de så kallade privilegierna
sätter oss oundvikligen i samma ställning som grofarbetare,
handtver-kare eller jordbrukare. Vi ega icke den jord, som vi odla, emedan
egandet stadfästes genom våld, hvilket strider mot kärlekens lag, vår
Guds bud, hvilken bor uti oss. Vi arbeta, der vi få tillåtelse att
göra det, och begagna oss af arbetsverktyg, så länge vi ej blifvit
bc-röfvade dem. Om man jagar bort oss från ett ställe, flytta vi til)
ett annat.
Ilafvande till vår lifsuppgift att tjena Gud och våra medmänniskor,
veta vi, att, liksom ur en förpestad källa flödar förgiftadt vatten, så
kunna icke heller från människan, så länge hon är full af laster, utgå
goda verk. Derför är vår verksamhet riktad särskildt på
sjelffull-komnandet.
Vi äro fast öfvertygade derom, att om vi sjelfva blifva bättre,
huru litet det än må vara, blir det goda, som vi derigenom kunna
bevisa människorna, af stor betydelse. Detta sjelffullkoinnande innebär
sträfvan efter själens och kroppens renhet. Under det vi fara efter
denna renhet, frukta vi högsmodets frestelse och söka ödmjukheten.
Endast om vi uppfylla detta vilkor, kunna vi utöfva kärlekens verk.
.Renhet, ödmjukhet och kärlek — se der de trenne
hufvudgrundsat-serna i vårt lif.
Vi lemna fullkomlig frihet åt anden och sätta inga gränser för
sökandet efter sanningen. Derför kan ock vår bekännelse i dag vara
annorlunda än den var i går eller blir i morgon, men vi hafva alla
en och samma väg, den oföränderliga och eviga vägen, som Kristus
har visat oss. För att bevara andens frihet afgifva vi inga löften,
aflägga ingen ed, upprätta eller erkänna ingen trosbekännelse och inrätta
inga yttre kyrkliga ceremonier. Läran om kyrkan eller de troendes
församling inneslutes i Kristi ord: »Der två eller tre äro församlade
i mitt namn, der är jag midt ibland dem.» Sådan är vår tro, sådant
är vårt hopp.
Vårt rike är icke af denna verlden, d. v. s., ehuru vi befinna oss
i verlden, tjena vi likväl icke verlden, utan sanningens Gud. Tjenande
den ende konungen, lagstiftaren och domaren, veta vi, att han allena
kan frälsa eller förderfva oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
