Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De första erfarenheterna i Patrowka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i England och Amerika med upprop om hjelp till de
hungrande. Röken af kogödseln, hvilken användes som bränsle,
plågade mig, så att jag fick kväljningar och hufvudvärk.
Onsdagen den 21A- Klockan slår fi, och det ihåliga och
skrällande ljudet från kyrkklockorna, som ringas i rask takt,
ungefär som en »vällingsklocka» på en svensk herrgård,
kallar de ortodoxa till morgongudstjenst — det är nämligen
fastetid, och tidiga morgongudstjenster hållas hvarje dag —
och män, kvinnor och barn samlas från olika håll till kyrkan.
Innan jag hunnit komma från mitt logis, som är beläget midt
emot kyrkan, till vårt hufvudkvarter, är detta redan belägradt
af en skara tiggare och hjelpsökande, hvilka hafva hvar sin
jämmerliga historia, den ena sorgligare än den andra, att
framställa. De flesta förråda genom sin blygsamhet och sitt
tafatta sätt, att de icke äro yrkestiggare. Endast
undantagsvis infinna sig dessa, hvilka vanligen falla på knä och
fram-rabbla en mängd religiösa fraser, böner och välsignelser,
innan man hinner befalla dem resa sig upp och tala om hvad
de vilja. Som man kan förstå, är det en rik mångfald af
behof, som framställas: »Vårt matförråd är alldeles slut, hjelp
oss med litet mjöl!» — »Min hustru och mina barn ligga sjuka,
och vi ha ingenting att ge dem. Hjelp oss med litet socker
och té samt något till kasha och soppa!» — »Vi ha en häst
och en ko, som hålla på att svälta ihjäl, och vi vilja så ogerna
mista dem nu, då våren är så nära; hjelp oss med litet foder!»
I trängseln synes en liten flicka, som man leder fram.
Hennes röst kväfves af gråt. På frågan, hvad hon vill,
framsnyftar hon till slut: »Mor har dött i natt, och jag har intet
åt småsyskonen —». Då den första skaran expedierats, sätta
vi oss till bords för att spisa frukost, bestående af té och
groft rågbröd med smör. Innan vi hunnit frukostera, komma
nya skaror hjelpsökande, bland hvilka märkas bashkirer och
tatarer, som kommit från flere mils af stånd och på ett
förtroende väckande och okonstladt sätt skildra den förtviflade
ställningen i deras byar, där en mängd människor dukat
under för hunger och pestsmittor. Det är samma visa i olika
variationer, man hör från alla håll: Våra egna förråd äro för
länge sedan alldeles uttömda. Hvad vi få af regeringen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
