Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. I de hungrande byarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sa, min lilla vän, lunka i väg!> och det bär utaf i rask fart
genom byn, under det snön fyker efter bygatan. Då vi
komma ut på steppen, finner jag, att stormen är mycket
svårare än jag trodde. Vinden är emot, och det är nästan
omöjligt att hålla ögonen uppe gent emot den yrande snön,
som i form af nålfina isskärfvor i täta massor störtar emot
oss, inträngande i alla öppningar och hotande att kväfva oss.
Jag hör här samma egendomliga metalliska ljud, som jag så ofta
iakttagit under svårare snöstormar bland fjällen, hvilket
förmodligen framkallas af att de fina isskärfvorna stötas mot
hvarandra af stormen. Jag kan med största möda se hästen
framför släden, och det är mig en gåta, huru Vcisutka, hvilken
ser ut som en liten tomtegubbe af idel snö, kan hitta vägen.
Komna upp på en höjd mellan tvenne floddalar är vinden så
stark, att hästen med största möda kan gå framåt, och nere i
dalsänkningen på andra sidan hafva ofantliga snömassor hopat
sig, så att det är omöjligt att hitta vägen, som ligger djupt
begrafven och icke är utmärkt på något sätt. Sedan den
stackars hästen arbetat sig fram ett stycke i den djupa snön,
blir han liggande orörlig med endast hufvudet och en del af
ryggen synliga öfver snömassan. Vcisutka börjar nu slå det
stackars djuret, som endast skälfver, sträcker hufvudet tillbaks
och ser på oss. »Perestanj bitj loshcicl/» (Låt bli att slå
hästen!) säger jag till Vcisutka, i det jag med detsamma hoppar
ur släden och börjar spänna från hästen, och min
skjutsbonde går för att söka reda på vägen. — Jag vet ej, om det
är inbillning, men mig förefaller kölden härute på de kala
stepperna mycket mera bitande och genomträngande än t. ex.
uppe bland högfjällen i Sverige vid lika låg temperatur, der
jag mer än en gång färdats efter ren eller på skidor under
snöstorm i omkring 30° köld utan någon synnerlig svårighet.
Här höll jag likväl på att frysa händerna utaf mig, medan jag
spände ifrån hästen, och jag hade den största möda att skydda
mitt ansigte mot frostskada.
Vcisutka kominer tillbaks och förklarar, att han ej kan
hitta igen vägen, men drifvorna äro härdare längre bort. Yi
försöka nu upprepade gånger att leda hästen, som befriats
från sitt lass, dit snön är hårdare, men utan att lyckas: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
