Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. I de hungrande byarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger fortfarande och skälfver. Nu borrar sig Vasulka ned i
snön bredvid hästen och träder tömmarne under dess huk,
hvarefter vi hjclpas åt att draga honom upp ur snön. Derpå
binder lian ihop lotterna på hästen, hvarpå vi släpa honom
ett godt stycke öfver snön, tills vi komma till hårdare driiVor.
När vi komma tillbaks för att hemta släden, linna vi den
alldeles begrafven i snön. Då vi ändtligen blefvo i ordning att
fortsätta färden, hade vi ingen aning om hvarest vi hade vägen.
» Vasulka, hittar du till byn?» »Jag hoppas det.» Vi arbetade
oss fram ett stycke, dragande upp htisten gång på gång ur
snön. Stormen fortfor med oförminskad styrka, hästen började
tröttna, och det föreföll mig icke alls osannolikt, att vi skulle
Bygatan i Patrowka.
få tillbringa hela dagen och kanske natten ute på steppen i
snöstormen. » Vasntkci, tror du vi skola komma fram?» — »A
Gospod zncijet», Gud vet det. — »Ar du rädd?» — »Nitchevo!»
— Slutligen kommo vi till en upphöjning af steppen, der snön
till stor del drifvit bort, och här hittade vi till slut vägen,
hvilken vi lyckades följa ända fram till resans mål, en talrikt
befolkad by. I en af de större stugorna har min vän P.
Biru-koff sitt logis. Jag träder in. I en vrå vid dörren står en mager
kalf, och några mashiker innanför, under det en kvinna sitter
vid ugnen med ett barn i famnen. Jag helsar, frågar efter
P. Birukoff och får till svar, att han icke är inne för tillfället.
Min sällsamma drägt och min brutna ryska väcka t}’dligen
invånarnes synnerliga uppmärksamhet. De stå först stumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
