- Project Runeberg -  Från det hungrande Ryssland /
165

(1893) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling With: Gerda Tirén, Johan Tirén - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. I en hungrande by (af P. von Birukoff)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjuka. Jag har redan sett många, ehuru mindre svåra. Jag
märker ny växande nöd, bchofvet af en ny verksamhetsgren
— att bekämpa scorbutus, och i mitt hufvud uppstå
kombinationer af nva folkkök med stärkande föda. Med sådana
tankar styr jag mina steg till mitt hem.

Det lider redan mot afton. Dagens intiyck göra sin
verkan gällande. Jag börjar att med en viss tillfredsställelse
tänka på hvilan; men tiden tyckes ännu ej vara kommen att
gå till hvila. Närmande mig hemmet märker jag vid dörren,
som leder till mitt rum, en grupp bönder och bondkvinnor,
som tydligen redan hafva väntat en lång stund på mig, ty
somliga af dem hade tagit plats på stenar, som ligga bredvid
stugan. Jag upptäcker hos mig till min skam en känsla af
ovilja mot dessa människor, som kommit och omintetgöra min
förhoppning att få hvila. Jag har ej mod att af visa dem och
börjar ofrivilligt att söka taga reda på deras behof. Det går
icke, och jag börjar bli otålig. Jag har framför mig 10 ä 15
bönder och bondkvinnor. Hvar och en af dem har sin
begäran, stundom flera, att framställa.

Antingen derför att de äro för många, eller att jag är
altför uttröttad, ser jag ej mera i hvar och en af dem en
människa med sitt särskilta och personliga värde. Jag ser
endast nummer af människor, hvilka vänta af mig något, som
det är mig svårt eller oangenämt att uppfylla.

Enligt min vana att söka uppfylla en människas begäran,
vill jag ej tvärt afvisa dem, utan väljer en medelväg —
någonting orimligt, på hvars nytta jag sjelf ej tror. Jag börjar
upprätta en lista, antecknar allas namn och familjer,
anmärker något särskildt för hvar och en af dem och låter dem gå,
naturligtvis otillfredsstälda. Det oaktadt buga de sig, tacka
för deltagandet, bedja ytterligare om något och slutligen
af-lägsna sig. Jag andas en suck af lättnad. — Men plötsligt
skiljer sig en gumma från den aflägsnande gruppen,
återvänder till mig och börjar, i det hon bugar sig, under skärande
gråt, snyftningar och utrop af jämmer, berätta en lång
historia om den olycka, som drabbat dem. Jag anstränger mig
att lyssna på henne, men förlorar tålamodet, afbryter henne,
höjer min röst och frågar: »Hvad vill du?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:51:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjhungryss/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free