Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bröd från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bröder!» under det vi betraktade den långa raden ai
mjöllass, som långsamt nalkades lians magasin, och de hopar af
mushiker, som strömmade till från alla håll. Desse voro så
glada, att de bokstafligen hoppade och skrattade af förtjusning!
Jag kände mig starkt frestad att klifva upp på ett mjöllass
och höja ett kraftigt lefve för Amerika, men tillbakahölls af
tanken på den hemliga polisens tjensteandar, hvilka omgåfvo
oss, och som kunde hafva tolkat detta såsom något
folkupp-viglingsförsök.
Man skulle för öfrigt storligen misstaga sig, om man
trodde, att dessa mushiker tänka på Amerika och de goda
amerikanarne, som sändt dem denna mängd af mjöl. De allra
flesta af dem hafva nämligen ej den minsta aning om, hvad
eller hvarest Amerika är. En mushik’sade till mig: »Amerika
måste vara en mycket rik och god härin (herre), som skänkt
oss så mycket mjöl!» Kanske en af hundra bland dem vet,
att det finnes ett land någonstädes långt borta, som heter
Amerika. Men hvad mushiker na veta och förstå, det är, att
de och deras familjer hafva hungriga magar, som måste
mättas, att de hafva sjuka anhöriga, som behöfva lämplig föda,
och att detta mjöl skall mätta dem mänga gånger.
Huariivkn eller huru det kommit, de känslor, som
framkallat dessa gåfvor o. d., det tänka de ej på och torde i
allmänhet ej förmå att fatta. Om du går till dem personligen
gång efter annan och visar dem deltagande, skola de förstå, att
du är en god och hjelpsam människa. Men dessa allmänna
gåfvor uppfatta de endast såsom kommande någonstädes långt
bort ifrån — kanske till svar på deras böner till Gud och
helgonen. Många frukta äfven, att detta mjöl, i likhet med det
som kommer från regeringen, skall betalas nästa år eller året
derpå, och att de då skola blifva bragta till tiggarstafven.
Vi öppna en säck och låta dem se och smaka på det
hvita och goda mjölet. Deras ansigten stråla af förtjusning,
och ett allmänt jubel höres: »Gharashå! Charashå! Skönt,
skönt! Sött som socker! De’ här ska vi äta af i påsk!
C ha rashä ! Cha rasliå ! »
»När påsken, deras förnämsta högtid, kommer», sade
grefve Tolstov, »och de, utblottade på alla egna tillgångar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
