Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Xcj. Ikis uss i X_______;ir I >i< •’"(<• 11 t < ■ 1111 i *4« • 11 l > r: i ». 1 x‘> r j : n*
«•ii ; 11111 ; 111 r< •<!! IU 1< ‘ bonde. linn klär o4-^ ¡iil<* så invoke!.
Sm’ii »ler cla< i i i i t ( : i bryt îiufl ng ii itc mu, men . . Ilvad?»
1 >it:i t l:i ivii I i I lsl 111 <t ("çniii’ii och skakar på 1 ni fvu< 1 < * 1. »Super
han «laV .lo, och det sa del l’ordar. ( >ch hvilka suplider
han har! Aldrig sedan min lodelsc har j;ig sell någon vai‘a
sa elak. da han varil pa supsidan, ^om han! Ilan ar
förlar-li.|, da han ar lull. Sa snart han hlir iull, börjar lian slass,
eller ställer lian till något annat spektakel. I lärom sistens pa
natten, da vi knappt hunnit somna, hörde vi plötsligt
larm-kloekan ringa. Hela hyn störtade ut. från den minste till den
störste, i den tron, att det var eldsvåda. Y i se oss omkring;
ingen rök, ingen eld synes till . . . 11 vad är å larde? . . . Och
klockan ringer fortfarande. Yi springa till klockstapeln, och
der se vi ’lille far’ stående i skjortan och kalsongerna och med
all makt dänga kolfven mot klockan. ’Lille far’, ropa vi,
’hvad står på?’ - ’Jag (hic) . . . har . . . hic) slagits med
(1 lic) . . . med käringen!’»
Allmänt skratt i vagnen.
Då jag kom ut från kyrkan, gick jag ett slag utåt slätte]i
för att insupa frisk luft. Då jag vände mig om, såg jag på
långt afstånd en liten grupp komma uppför bygatan. Då jag
gått ett stycke till, igenkände jag i denna grupp en svu, som
upprepades dagligen.
Det är ett begrafningståg, som kommer genom byn. Det
är icke någon rik mans begrafning med silfverbeslagen kista,
höljd af blommor och buren på katafalk af åtta à tio bärare,
företrädde af prester i full ornat, sångare och kyrkotjenare,
som bära fanor och bilder, samt efterföljde af en skara af den
aflidnes vänner och bekanta, — det är endast fyra män, som
med blottade hufvuden på sina skuldror bära en omålad
likkista af grofva bräder. Jag stannar. Då de komma
närmare, igenkänner jag i en af bärarne, en kraftigt byggd
es/¿//.-gestalt med regelbundna och vackra, men utmärglade
drag, en bonde, hvilken föregående dag besökt grefven och
erhållit ett par rubel till likkistan. Det är ej blott landets sed,
som bjuder mig blotta hufvudet, — hjertat likasom
sammanpressas, och någonting fuktigt framtränger under ögonlocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
