Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följder niiin söker utröna. 1 förra fallet deremot måste man,
om man vill eller ej, mer eller mindre lida med dem som
lida: jag kan ej tänka mig en kall åskådare af detta
gränslösa elände, som om dagen omgifver en på alla sidor och i
alla möjliga former och under natten jagar sömnen från ens
ögonlock! — Det synes ofattligt, huru snikenheten kan
förvandla människor till sådana afgrundsandar som dessa
»ku-lacker» och procentare, livilka med kallt blod ockra på sina
hungrande medmänniskors förtviflade nöd! — Afven då man,
uttröttad, lyckas slumra in och för en stund förlora
medvetandet, är det blott för att åter uppvakna till samma intryck
och samma erfarenheter. Slutligen börja ens kropps- och
själskrafter duka under, och man längtar efter hvila och
lindring i denna oupphörliga själsspänning.
Det var derför med tillfredsställelse som vi mottogo en
vänlig inbjudning från en människovänlig ädling, hvilken bor
på ett från kronan arrenderadt gods ute på steppen omkring P/2
mil från vårt hufvudkvarter, och hvilken tagit verksam del i
arbetet bland de nödlidande, att tillbringa påskhelgen hos
honom, och af hvilken inbjudning så många som möjligt
begagnade sig.
Snön låg ännu djup på stepperna, då grefven, hans
förvaltare och jag på eftermiddagen den 15 april, den ryska
långfredagen, begåfvo oss till herr B:s »farm», åkande i en
släde, dragen, efter rysk sed, af tvenne efter hvarandra
förspända hästar.
Endast små fläckar på toppen och solsidan af kullarpe
äro bara, och på dessa synas några utmärglade kreatur
lif-nära sig af det knappa torra steppgräset från förlidet år på
den ännu frusna marken bland kadavren efter boskap, som
dukat under för hunger och köld. Det starka solljuset, som
återkastas mot det ändlösa snöfältet, är här, om möjligt, ännu
mera bländande än uppe bland fjällen. Ögat hvilar derför
med så mycket större tillfredsställelse på dessa bara fläckar,
livilka sticka upp här och der likt öar i ett haf af snö och is,
under det lärkan slår sina muntra drillar der uppe högt öfver
våra hufvuden, och vattnet, som börjar lösgöras ur vintrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
