Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. . . »Famil jefad ren är förvist (på grund af a (Tall från
den ortodoxa tron). Ilans maka, som myndigheterna ej
tilllåta att enligt sin innerliga önskan begifva sig till sin man1,
har insjuknat i följd af sorg och lidanden och ligger nu
om-gifven af 6 hungrande barn utan några som helst tillgångar
eller någon annan hjelp, än den han kan få af medlidsamma
grannar, — men desse* äro i de flesta fall sjelfva stadda i den
djupaste nöd. Hon får ingen hjelp från myndigheterna —
ty hon är sekterist.
Flera förföljda familjer befinna sig i liknande nöd ...»
Jag lägger ifrån mig brefvet och försöker att sofva, men
förgäfves. Mina tankar kastas omkring likt landfoglar, som
gripits af en cyklon och i nattens mörker slungas ut öfver
det svarta, stormupprörda hafvet.
Det är omöjligt att beskrifva deras snabba irrfärder, och
om det än vore möjligt, skulle jag väl hafva mod att
offentliggöra en dylik beskrifning?
Under sin vilda flygt återkomma de oupphörligt till samma
stråt och följa en viss riktning, likt föremål, hvilka gripits af
en hvirfvelvind, efter att hafva slungats mot dess omkrets,
alltid ånyo dragas in i dess centrum och följa dess lopp.
Korsande hvarandra i sin flygt sväfva de ut öfver det
förflutna, det närvarande och det tillkommande. Ofta
återkomma de till barndomslifvets skådeplatser och minnen. —
Huru annorlunda tedde sig ej allting då! Alt var ljus och glädje,
skönhet och harmoni. Kärlek, hopp och tro bodde i hjertat;
ordning, rätt och sanning i verlden. Man lärdes att tro på en
god och rättvis försyns ingripande vid hvarje steg, vakande
öfver de goda och straffande de onda. Då solen förgylde
fjällets topp och spred sin värma och glans i den blomstrande
dalen, var det för att glädja alla de goda; och då stormen
röt, och åskan dundrade, var det för att tukta och straffa de
onda. I historiens tilldragelser lärdes man att lika tydligt se
försynens hand, straffande det onda och gifvande slutlig seger
åt det goda. Drabbades den rättfärdige af lidande, var det
*) rmler det att t. o. m. de gröfsta brottslingar få åtföljas af sina
anhöriga till förvisningsorterna, vägras »stunclisterna» denna rättighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
