Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
millioner kämpa med hunger och pest, lofva de store i
sysslolöshet och lyx, afpressa regeringarne den sista skärfven
af den fattige för att användas till kanoner och kulsprutor,
förkunna kristcndomslärarno undergifvenhet, försakelse och
väntan efter en evig salighet bortom grafven, under det de
sjelfva lelva i maklighet och öfverfiöd, girigt samlande åt
sig jordens skatter, såsom om de för evigt skulle bo här, eller
tolka de försoningens lära, under det de jaga och förfölja
»kättare» såsom vilda djur!
Man behöfver ej vara filosof för att uppställa dessa
problem — lifvets hårda och kalla verkligheter skola snart
framställa dem för oss. Se på dessa arma människor, som trälat
likt slafvar och ständigt hoppats på bättre tider, som aldrig
kommit, utan i stället hungrens kval och fasor. De hafva
ropat till Gud att rädda deras små från hungersdöden, men
himlen har varit hård som koppar, intet svar har kommit
på deras bön, under det att deras förtryckare, som riktat sig på
deras svett och möda, vältra sig i öfverfiöd. Hade den gamle
siaren rätt, då han sade, att »den rättfärdige eller hans säd»
ej behöfde »gå efter bröd»? Hvarför måste dessa gudfruktiga
människor lida både förföljelse och hunger och fåfängt ropa
till gud om bröd för sina små?
Gemensamma lidanden, äfven af svåraste slag, kunna
uthärdas jemförelsevis lätt; men planmessiga, skriande
olikheter i lefnadsvilkor utan botemedel genomborra hjertat
likt dolkar!
Se dessa millioner utarmade, okunniga och hjelplösa offer
för våldets och förtryckets arm, för orättvisor utan möjlighet
till upprättelse — dessa fattiga och svaga som alltid ha orätt!
— De förstå ingenting af det officiella samhällsskicket med
dess former, dess lagar, dess etikett; de veta endast, att öfver
alt detta orediga lysande virrvarr sitta lärde, vise, mäktige och
domare, hvilka måste förstå deras sak, ty de hafva rättvisan
på sin sida. De gå åstad att söka hjelp och upprättelse: de
klappa på portar, som förblifva tillslutna; de tala till kallt
och likgiltigt lyssnande; de skrifva knappt läsbara bref till de
store utan att få svar; eller kanske få de utstå misshandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
