Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Genom de tyska kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 juta at’ don vackra färden »)>a mutiislikl jm Bo////» (på lilla
mor Voltfil), (lenom hvila och lämplig behandling blefvo mina
krafter snari återstälda.
J staden Volsk, belägen ])å Volgas vestra strand i norra
delen al’ provinsen Saratow, lemnade jag ångbåten lor att
fortsätta lardcn i roddbåt omkring J mil utlur Volga till tyska
kolonierna, bvilka äro belägna på östra sidan om iloden i
södra delen af provinsen Samara. 1 Volsk uppehöll jag mig
några timmar och såg ilera lnmdra fattiga vmshiher bespisas
af tvenne rika familjer i staden. I dessa trakter rådde stor
nöd trots de ansträngningar, som gjordes af enskilda familjer
till dess lindrande. Grefvinnan Sehuvaloff, som eger ett stort
gods i närheten, underhöll sålunda ilera tusen hungrande.
Efter åtskilliga underhandlingar betingades af en
företagsam »entreprenör» båt och tvenne roddare till Basel, en by i
de tyska kolonierna. Jag hade ofta hört talas om de skickliga
Volga-roddarne och hade äfven sjelf sett dem med kraftiga
årtag under sång framdrifva sina långa och smala båtar, och
med intresse motsåg jag detta tillfälle att göra bekantskap med
båtrodd på Volga. Då jag kom ned till floden, fann jag till
min obehagliga öfverraskning en liten gammal rutten trälåda
och tvenne roddare med föga förtroendeväckande utseende.
Jag beklagade mig för »entreprenören», men fick ej annat
svar än det evinnerliga ryska »nitchevä!» Jag hade ej tid
att underhandla med någon annan, hvadan jag beslöt att våga
försöket.
Då vi lade ut från land, visade det sig, att den ene af
mina roddare tydligen aldrig tagit i en åra förut. Vid
hvart-annat roddtag stötte han åran nästan lodrätt ned i djupet, så
att han måste resa sig från bänken för att få upp den. Den
andre roddaren, som tydligen ansåg sig vara kapten på skutan,
drog helt lugnt in sina åror, steg upp och satte sig bredvid
mig midt emot den förre, hvilken han kommenderade i mustiga
ordalag, under det han sjelf rökte den ene cigarretten efter
den andre. Jag skulle snart alldeles hafva förlorat tålamodet,
om jag ej vid blicken på stränderna märkt, att den ovanligt
starka vårfloden hade fört oss framåt med ganska rask fart
oberoende al roddarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
