Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. På Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla invånare bjödo mig att liisa psalmer öfver de döda.1 Jag
för-tjenade temligen bra med denna sysselsättning.
Snart erfor jag en stark önskan att få lära mig skrifva, men
nu uppstod den svårigheten, att jag ej kunde skaffa mig bläck. Jag
tog bark af fläder och kokade den i vatten och pa detta sätt
till-lagade bläck. Sedan köpte jag pa torget två gåspennor för 3 kopek,
och då jag i min fars kista funnit en liten bit papper, pa hvilken
något var skrifvet, började jag afskrifva detta utan att första
betydelsen af en enda bokstaf. Då min far märkte mitt bemödande, bad
lian byns skrifvare att skrifva en förskrift at mig och visa mig, huru
jag skulle skrifva. På detta sätt lärde jag mig skrifva, ehuru jag ej
kan säga, att min stil var vacker.
Vid denna tid började jag få särskilt tycke för kyrkosången och
trängde mig under gudstjensten fram till körens plats. Då jag såg,
att de ej körde bort mig, började jag hjelpa till med att sjunga:
»Gospodi, pumiluj/» (Ilerre, förbar©* dig!), »Podaj, Gospodi/»
(Herre, gif!) oeli »Tjebe, Gospodi;» (At dig, Herre, etc.).
Psalm-sångarne och djeknarne började anförtro åt mig att läsa psalmer i
kyrkan före gudstjensten.“ Mitt lif blef mera omvexlande och
intressant. Byns invånare började värdera mig, och eftersom jag hjelpte
psalmsångarne gratis, visade de mig sin tacksamhet genom att gif va
mig honung ur en skål, som står på altaret och användes vid
guds-tjensten.
Presterna började också att visa mig sin gunst. På
bröllops-och begrafningskalas samt vid processioner genom byn under
påskhelgen åtföljde jag presten, bärande helgonbilder. Presterna betalade
mig ingenting, fnen i stället gåfvo de mig bränvin, och på kalasen
fick jag alltid den förnämsta platsen bredvid presten. Jag tyckte
mycket om detta, och snart blef jag lika intim med presterna som
med vänner af mina gelikar. Förut trodde jag, att presterna voro
mycket mera moraliska än de okunniga lekmännen: men snart måste
jag ändra min öfvertygclsc, emedan jag såg, att det ej fanns någon
skilnad mellan dem och de vanliga världsmänniskorna. Då jag såg,
att de tilläto sig alla möjliga förnöjelser och drucko bränvin utan
måtta, började äfven jag bandia på samma sätt, men jag kunde icke
fortfara länge med att föra ett sådant lif. Mitt samvete begynte
förebrå mig, och jag började få afsky för mina andliga herdar, hvilka,
i stället för att leda mig på den rätta vägen, förde mig till den eviga
förtappelscn.
|) Enligt den ortodoxa kyrkans bruk skall, då någon dör, en person i
tre dygn läsa psalmer öfver den döde. De tro, att den dödes själ härigenom
blir frälst, om han dog i otro. Den, som läser öfver de döda, får litet
ersättning derför.
2) Det är nämligen brukligt i ryska kyrkan att läsa psalmer före
gudstjensten, hvarvid äfven lekmän kunna tjenstgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
