Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Chlister, Skoptser och Samoistrebitjeli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först snurrade livar ocli en af de närvarande på klacken af
högra foten med växande fart; derefter nppstälde de sig i rad
längs vägga mc och började springa barfota efter hvarandra i
en cirkel. Derpå stannade de, hoppade, gisslade hvarandra,
gjorde allehanda underliga rörelser, utstötande obegripliga
utrop.
Under ohejdadt skratt, tjut och snyftningar hördes
följande ord: »O, Gud! O, konung! Frälsare! Ande! Ande!
O!!...» Sekteristerna med sitt fotsida hvita linne på den
nakna kroppen, sina bleka anleten, sina vilda rop i halfdunklet,
företedde en bild af en andedans, och nykomlingen
öfverväl-digades. De dansande slutade med ett tygellöst uppträdande:
män oeh kvinnor afsleto sig kläderna, kastade sig på golfvet,
gingo på alla fyra, hoppade om hvarandra och hängåfvo sig
åt lösaktighet.
Rörande förhållandet mellan könen råda olika asierter.
Somliga hafva upptagit den äldsta familjeformen oeh infört
matriarkatet. Andra tillåta månggifte, under det andra åter
hålla fast vid sin lärofaders bud att öfva absolut afhållsamhet
och derför förkasta alt familjelif.
Det var ifrandet för denna absoluta afhållsamhet och
fullkomliga renhet, som i betydlig mån bidrog till framkallandet
af skopisernas eller stymparnes sekt, hvilken hyllar samma
grundsatser och öfvar samma ceremonier som chilisiernct, men
afviker från dem deruti, att dess anhängare i sin ifver för
sedlig renhet tillgripa stympning såsom det enda medlet att
döda köttet och frälsa själen. Under en rättegång med dessa
sekterister berättade bonden Brumin, huru han kommit att
antaga stympningen. Han började med att erfara afsmak för
köttmat och lefde i ensamhet under fasta och bön.
Sällsamma syner förföljde honom natt och dag, änglar och
demoner kämpade om väldet öfver hans själ. Han önskade gå
i kloster, men hans föräldrar satte sig deremot. Uteslutande
upptagen med tanken på att frälsa sin själ, drömde han
endast om fromma offer och goda gerningar. En dag, då han
gick i skogen, mötte han en vandrande munk, som bad honom
ledsaga sig in på stora vägen. Under vägen berättade Brumin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
