Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En ruinerad familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasta sig. Efter mycken möda erhöll hon tillåtelse att hesöka
sin son i fängelset, Hon blef alldeles förskräckt, då hon såg,
hur förändradt hans utseende blifvit på en kort tid. Han
var blek och utmärglad, hans ansigtsuttryck dystert, och i
hans ögon lästes förtviflan.
De höllo honom instängd i en enskild cell öfver ett
år, innan hans sak upptogs till ransakning.
Under loppet af detta år utstod han större lidande än
under hela sitt lif. Man kan lätt tänka sig, Hvad en ung och
energisk man, full af lifskraft, måste lida i en enskild cell,
der han icke blott är beröfvad frihet att utbyta tankar med
andra, utan äfven att uttrycka dem på papper eller läsa böcker,
som kunde leda hans uppmärksamhet från sig sjelf.
Lyckligtvis fick han tillåtelse att lära sig skomakeriyrket, och denna
sysselsättning blef det räddningsankare, som frälste honom
från att ryckas ned i vansinnets afgrund. Slutligen kom den
dag, då hans öde skulle beseglas. Ingen främmande fick
tillåtelse att infinna sig i rättegångssalen, utom hans moder
och syskon. Han blef tillika med sin kamrat dömd till 15
års straffarbete i grufvorna i östra Sibirien med förlust af alla
medborgerliga rättigheter. Domstolen behandlade honom med
ytterlig stränghet, emedan han ej ville namngifva sina
kamrater, hvilka tillhörde hans förtroliga vänkrets.
Hans moder och tvenne äldsta systrar begåfvo sig till
generalguvernören för att söka utverka lindring i hans straff.
Efter att hafva undersökt hans sak och funnit, att han icke
uppnått myndig ålder, utbytte guvernören det ådömda
straffarbetet i grufvorna, hvilket var detsamma som dödsstraff, mot
förvisning till Sibirien som straffkolonist för en tid af 8 år.
Detta straff var utan tvifvel mildare, men för en ung man,
som, så att säga, blott börjat lefva och var full af
framtidsförhoppningar, erbjuder det föga skilnad. Han måste lemna
alt: sitt hem, sina närmaste och vänner, sina människovänliga
planer och goda föresatser att egna sitt lif åt sin nästas väl;
han såg nu framför sig en landsförvists tröstlösa lif i en nästan
öde och långt aflägsen trakt under ständig polisbevakning,
utan hvilkens tillåtelse han icke kunde aflägsna sig ett steg
från det föreskrifna området eller skicka ett bref till sitt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
