Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En ruinerad familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måsto snart lomna min moder och min svstor,
livilkens tillstånd var hopplöst — jag var nästan förtviilad vid
afskedet.
Jag studerade nu med iiver nya testamentet och fann
snart, att jag ej längre kunde besöka den ortodoxa kyrkan,
kyssa helgonbilder o. d. Jag tillkännagaf då för
föreståndarinnan, att jag måste lemna skolan, samt skälen derför. Både
hon och mina medlärarinnor ansågo, att detta var galenskap
och bådo mig stanna kvar. Det var sent på kvällen, och de
bådo mig ifrigt stanna kvar åtminstone öfver natten, men jag
kände en inre maning, som sade mig: »Dröj icke, i morgon
kan det vara för sent!» Det var min lycka, att jag ej stannade.
Man telegraferade nämligen omedelbart till mina
slägtin-gar, att jag blifvit galen, och ville instänga mig på dårhus;
andra togo mig för upprorsmakerska mot staten och kejsaren
och angåfvo mig för polisen. Hela staden kom i rörelse. Jag
måste derför fly till staden X. Men här fingo presterna snart
reda på mig och skrefvo till guvernören, nödgande honom att
sätta polisen i rörelse; dessutom eggade de en fältskär att
af-gifva ett falskt vitnesbörd mot mig och sökte på annat sätt
förmå domstolen att döma mig till Sibirien. Dessa onda planer
gjordes likväl om intet. Just som jag stod i begrepp att lemna
staden X., drabbade mig en ny olycka; alla mina pengar
bort-stulos ifrån mig, så att jag stod utblottad. Genom försynens
underliga ledning blef jag hulpen ur denna svåra belägenhet. . .
Så långt hennes egen berättelse. Denna allvarligt
gud-fruktiga och fredliga kvinna blef jagad från ort till ort af
prester och polis, tills hon slutligen måste fly till ett
främmande land och uppehålla sig der någon tid. — »Jag längtade
likväl beständigt tillbaka till Ryssland», säger hon. »Den
upplysning och frihet, jag fann i vesterländerna, i stället för att
försvaga denna längtan gjorde den ännu starkare, ty då jag
tänkte på det andliga mörker, som råder i Ryssland, fyldes
mitt hjerta af djupt medlidande med mitt fädernesland», och
hon lyckades äfven återvända dit men endast för att ånyo
förföljas och jagas från ort till ort. Med outtröttlig
hängif-venhet, trotsande både förföljelse, köld, hunger och pest, har
hon under den förfärliga hungersnöden arbetat på att lindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
