Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Den ortodoxa kyrkan och den nyare sektrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning; var horre, hvilken representeras af böndernas \»lånare,
¿imbotsniännen och prestorim, en mycket grymmare potentat
än djefvulen, som företrädes af trollkarlarne, livilka äro
böndernas likar och uppträda som deras vänner. Sålunda spelar
djefvulen ofta rolen af bondens hjclparc. Afven helgonen
använda djefvulen i sin tjenst, såsom i sagan om »Den Helige
Johannes och Djefvulen»:
Då (len helige Johannes cn dag satt utanför sin koja försjunken
i heliga tankar, kom djefvulen och kröp ned i en tunna bredvid
honom. Johannes slog ett kors öfver tunnan, så att djefvulen ej slapp
ut. Efter att hafva suttit flera dygn i denna fångenskap började
djefvulen bedja Johannes släppa ut honom. Johannes, som ville
komma till apostlarnc i Jerusalem, men ej kunde, sade då till honom:
»Om du låter mig rida på din rygg till messan i Jerusalem, skall
du få komma ut.» Detta gick djefvulen in på, och Johannes fick
en hastig skjuts till Jerusalem, der han fick träffa de andre apostlarnc.
1 andra helgonsagor kifvas helgonen och bedraga både hvarandra
och vår herre. I legenden om »Den underbara Korntröskningcn»
berättas sålunda, hurusom den helige Johannes, »den godhjertade», en
dag var ute och vandrade här nere på jorden i sällskap med de
andra apostlarne. Det blef sent på kvällen, och, uttröttade, knackade
de på hos en mushik och begärde logis; denne vägrade, då han såg,
att de voro så många, men gaf slutligen med sig, då de lofvade att
på morgonen hjelpa honom tröska hans korn. Då mushiken tidigt
på morgonen kom och ropade på dem, voro alla apostlarne villige att
gå och tröska, men Johannes öfvertalade dem att sofva litet längre.
Då mushiken efter en stund kom tillbaka och fann dem sofvande,
tog han ett ris och gaf den som låg närmast ett kok stryk, och
detta råkade vara Johannes den godhjertade. »Stopp!» skrek
Johannes, »vi skola genast komma.» Men då bonden gått, sade
Johannes: »Bah! Ham slår oss, som om vi vore pojksbTnglar, och vill
ändå, att vi skola tröska åt honom. Nej, pass, låt oss sofva ett tag
till»; och apostlarne somnade på nytt, medan Jobannes smög sig
längst bort till väggen. Om en stund kom bonden ånyo, och
Johannes sträckte på sig helt lugnt. Men bonden tänkte som så: »Hvar-
för skall jag slå samme man?» och började bearbeta honom som låg
längst bort. — Samma löfte upprepades, men bröts på samma sätt,
och Johannes lade sig denna gång i midten, men fick äfven för tredje
gången stryk, då bonden kom, hvarpå han med sina kamrater gick
och tröskade.
I legenden »Den Helige Elias och den Helige Nikolaus»
berättas om en bonde, som var mycket nitisk i att dyrka den Helige
Nikolaus men helt och hållet försummade den Helige Elias. Då de
båda helgonen en dag gingo förbi hans åkerfält, hvilka grönskade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
