Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Den ortodoxa kyrkan och den nyare sektrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svi:iscliskij oeb flora andra tjona iinim till inspäiTinugspbitsor tor
af-fälliga fran don ortodoxa tron. Yilkoren i’C*r inspärrning i alla dessa
klostor iiro nästan ljka. Dot liändo för ioko lim g t tillbaks, att
vodor-börando myndigheter glömde bort klosterfangarne. Ett sadant
intriVf-fado t. ox. i klostrot Solovetskij mod on gammal anbängaro af
skopt-sornas sokt. Denne olycklige hadc suttit i .‘>0 ar i on ensam cell i
klostrets fängelse. Såsom hundraårig gubbe blef han befriad derifran.
Han bado under fångonskapen blifvit vansinnig, ocb då man förde
honom ur fiingolsets mörker ut i Guds fria ljus, var han redan ur
.stand att omtala hvem han var, hvarifrån han var, om han hadc
släktingar o. s. v. Klostrets myndigheter visste ej livad de skulle göra
med honom, och de lemnade honom kvar i klostret, der han dog
några år derefter.
De, som inneslötos i klosterfängelset, återfingo i allmänhet sällan
sin frihet, utan klostret blef vanligen deras graf. Ett sådant öde
drabbade icke blott personer ur de lägre klasserna, representanter för
den stora massan, utan äfven medlemmar af societeten. För några år
sedan dog i klostret Svijaschskij underlöjtnanten Laletjin, som i
början af sextiotalet inneslöts i klostrets fängelse. Han hade före sin
förvisning innehaft en plats i styrelsen för en bruksrörelse i Uralen,
och hade blifvit misstänkt, emedan han slutit sig till ett religiöst
sällskap, som uppstod der på femtiotalet, och som kallades »Högra sidans
broderskap», eller »Jehovister». Detta sällskaps stiftare var
artillerikaptenen Nikolai Sozontoviteh Iljin, och dess medlemmar nämda
styrelses ämbetsmän och officerare samt några bönder. År 1858
anklagades Iljin och hans vänner för att hafva bildat ett hemligt religiöst
sällskap, affallit från kyrkan och spridt en lära, som icke
öfverens-stämde ined den ortodoxa kyrkans dogmer. Myndigheterna uppträdde
med mycken skärpa mot Iljin och hans vänner, särskilt derför att
Iljin skoningslöst afslöjat deras missbruk. Af detta skäl blefvo nu
icke endast Iljin, utan alla hans närmaste och bekanta föremål för
en grym förföljelse. De arresterades och instängdes i ortens fängelse
och derefter sändes till fästningen Petro Pavlovsk i Petersburg. Till
och med en prest, Johan Snjegiroff, som var alldeles oskyldig, blef
gripen. Hvad vidkommer Iljin sjelf, så fick han sitta tjugo år i
klosterfängelset. Först skickades han (år 1860) till klostret Solovetskij.
Full af kraft och helsa beträdde han ön Solovetskij, men den långa
och ensamma fångenskapen ödeläde hans krafter och gjorde honom
gammal i förtid. Tecken till sinnesrubbning började märkas hos
honom. Han tilläts då göra promenader inom klostret.
Troligen erinra sig många af klosterbesökarne fångens frappanta
gestalt, höljd i en grå mantel med ett blekt och utmagradt ansigte,
ett långt och hvitt skägg. Ensam som ett spöke med en stolt
hållning, hvilken kontrasterar mot idealistens svärmiska blick, spatserade
denna gestalt fram och åter längs klostermuren. Dixon berättar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
