Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Bland förvista sekterister i Transkaukasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjcrtas dotter»), men exarken vägrade likväl undcrskrifvii protokollet
och lade det under bordsduken. Sålunda leinnades dessa molokancr
i tred; men lsidor fortfor ined sin verksamhet. Miilt i en molokansk
by byggde han en missionskyrka för att bedrifva sin
missionsverksamhet, men utan framgång. Jcke en enda molokna öfvcrgick till
ortodoxa kyrkan. Till sina samtalsmötcn bjöd han icke alltid
molo-kanerna på ett vänligt sätt. En gång t. ex. kommo två poliser till
molokayiernas äldste, som låg sjuk, tog honom ur sängen och med
våld förde honom till molokanernas samlingslokal för att samtala med
Isidor. Några särskildt ifriga ortodoxa, livilka ville med jernspett
bryta sig in i samlingslokalen, uppmuntrade han med berömmande ord,
och om polisen icke hade tillkommit, hade dessa ortodoxa
sönderbrutit dörren.
I början af 1S93 blef lsidor kallad hit till Petersburg, och här
uppträdde han bland ryska protestanter som arkimandrit Isidor i
sällskap med en annan munk. Ilan uppenbarade sig första gången på
en sammankomst af ryska protestanter mycket sent på kvällen, sade
dem, att han hadc beredt sig till detta besök genom bön, och att
han önskade samtala med dem på Guds ords grund och öfver den
text, som skulle öppnas for dem, om de slogc upp bibeln. Stället,
som uppslogs, var Joh. 15 kap. Enligt hans ord betydde afskärandet
från vinträdet separation från den ortodoxa kyrkan. Samtalet fortfor
till kl. 12 på natten, då man sade åt honom, att barnen behöfde gå
till hvila. Han upprepade ofta sina besök, men fick aldrig mer
öf-vervara någon sammankomst utan måste nöja sig med att samtala
med dem som bodde i huset. JDe förklarade för honom öppet sina
åsigter, ehuru de visste, att de hadc att göra med en sådan människa,
i hvilkens spår polisen följde. Eftersom värdfolket i huset, som han
besökte, voro endast kvinnor, kände de sig besvärade af hans besök
och bådo honom att ej komma om nätterna. Ehuru han ej mer
infann sig på nätterna, var han likväl så enträgen, att de ifrigt längtade
att blifva befriade från honom. Att denna befrielse skulle komma
sa snart och på ett så oväntadt sätt, kunde ingen hoppas. Eftersom
de kände de ortodoxa missionärernas taktik — efter några samtal
med sekterister skrifves vanligen ett protokoll mot dem, som kunnat
fångas med något ord, och de förvisas vanligtvis utan dom, d. v. s.
på administrativ väg till Tvanskaukasicn — väntade alla, att
detsamma skulle ske med dessa kvinnor, som samtalat med Isidor. lsidor
hadc icke äunu hunnit utföra sitt verk i Petersburg, innan Guds
hand trälfade honom. Patriarkens favorit kom icke mera till de ryska
evangeliska kvinnornas hem.
I tidningen >NSvet» för den 1 maj 1893 lästes följande notis:
»Inspektören för Den andliga Akademien i Petersburg,
arki-mandriten Isidor, har på grund af sin dåliga helsa rest till Palestina.
Det går ett rykte, att lian äfven skall lemna sin befattning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
