Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Bland förvista sekterister i Transkaukasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
011 lindrigare behandling, men måste nu (innu mig i mitt öde. Vid
middagstiden var jag redan i fängelset. Här måste jag tillbringa en
hel vooka, tills jag skulle sändas till nästa fängelse <10 vorst liitrifrån,
oeli sedan till det nästa o. s. v. lTnder de första timmarnc, som jag
tillbragte innanför lås och järngaller, erfor jag hvad jag aldrig förut
erfarit, och hvilket är nästan omöjligt att beskrifva för den som ej
förnummit något dylikt: ett tillstånd emellan medvetande och
medvetslöshet. Jag kände intet spår af sorg eller förtviflan, men jag erfor
ej heller någon glädje. Endast sådana tankar och frågor rörande
framtiden, hvilka voro egnade att alstra ledsnad, uppstodo i min
hjerna; men jag försökte att ej lemna dem fritt spel och började
läsa nya testamentet, men samma tankar och frågor undanskymde
betydelsen af livad jag läste. Så fortfor det till kl. 3 e. m., då alla
fångarne utsläpptes på fängelsegården. Jag gick också ut och satte
mig i solen, då jag plötsligt såg en ventil öppnas, genom hvilken
syntes Mitrofaus långa gestalt. Jag tillropade honom gladt. Vi
kysste hvarandra med glädje, och ifrån den stunden förminskades
betydligt min plågsamma känsla af ensamhet.
Nu befinner jag mig ånyo ensam i min cell, och samma tankar
rörande min familj, mot hvilka jag kämpar af all makt, störa mig
och lemna mig ingen ro. Under denna korta tid har jag lärt mig
förstå mycket som jag visserligen insåg förut, likväl endast mekaniskt
abstrakt och liflöst, men som jag nu känner lifligt i min själ.
Jag lärde mig i första rummet inse hvarifrån det onda i verlden
utgår. Jag insåg det af egen erfarenhet. Utan tvifvel hade det onda
för tillfället gripit mig i sina klor: Jag var beröfvad min frihet, satt
slagen i bojor och erfor det ondas tryck öfver mig, och icke endast
jag utan t. o. m. min maka och mitt späda barn, hvilket måste lida
i följd af moderns sorg. Hvad var det då som bragte mig under
detta ondas tryck? Hade jag sjelf framkallat det? Fanns det det
minsta onda i det som framkallade förföljelsen mot mig? Jag visste,
hvad som gifvit anledning till denna förföljelse: Det var icke för
mina gerningars skull utan för mina ords skull, och hufvudsakligen
derför att då myndigheterna fordrade utaf mig en skriftlig förbindelse,
att jag ej skulle sprida någonting i sekteristisk anda, jag skref, att
jag icke tillhörde någon sekt och icke kunde förstå meningen med
denna förbindelse, som man fordrade af mig, och att jag i stället gaf
dem en annan förbindelse, nämligen att jag alltid och allestädes
skulle sprida Kristi lära enligt evangelii föreskrift. Innesluter nu
denna förbindelse den minsta skugga af ondt, som skulle kunna gifva
anledning till det andra onda, som nu drabbat mig? Utan tvifvel
icke. Det är klart för hvar och en, att det ej finns något spår af
ondska eller hat i min förbindelse. Jag kan ej heller peka på någon
människa särskildt, ifrån hvilken det onda, som drabbade mig, utgick.
Alla de människor, som känna mig, t. o. m. de som omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
