Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ansträngningar förblefvo fruktlösa! Ivan tycker ständigt, att
någonting fattas honom: han önskar att åtminstone ännu en gång
såsom under den der minnesvärda aftonen fattas af denna alt förtärande
eld, som förorsakade honom smärta, men på samma gång uppväckte
hos honom en helig, angenäm känsla. Förgäfves. Hvarken den
högtidliga gudstjensten, knäfall, den ensamma bönen eller tillbedjande af
reliker kunde hos honom uppväcka den åstundade känslan.
Men för någon tid sedan lyckades det Ivan att få genomlefva
liknande gudomliga stunder, att få erfara uppskakande förnimmelser.
Men ännu mera: en källa uppenbarades för honom, hvarur han alltid
kunde ösa liknande förnimmelser.
En viss Ustim Dolgolenko var gift med Ivans syster, och Ivan
får till sin förskräckelse veta, att Ustim och hans hustru Olena bränt
upp sina helgonbilder, slutat att besöka kyrkan o. s. v. Tchaika,
som var af hjertat tillgifven ortodoxien, uppfyldes af harm ända till
djupet af sin själ och begaf sig till sina slägtingar för att leda dem
tillbaks in på rätta vägen, men, ack, han råkade sjelf i samma
villfarelse och öfvergick till stundismen. Hvad Ivan i början erfor,
hvilka lidanden, hvilken inre kamp han utstod, hvilka tvifvel plågade
honom, hvilka samvetsförebråelser oroade honom, det kan icke min
svaga penna återgifva. Elektricerad på stundist-sammankomster
trampade Ivan hädiskt under fötterna hvad som förr varit honom heligast
— sina helgonbilder. Men efter detta förföljdes han på nätterna af
en gräslig mara; alla helgon stodo vredgade och fruktansvärda
framför honom med hotelser och förebråelser. I syner såg han sig sjelf
redan i det fasansfulla helvete, som var måladt på en af de bilder,
hvilka han förkastat; han erfor en oförklarlig fruktan, någonting
plågade och kväfde honom. Följande dag, då Ivans ko fick en dödfödd
kalf, tänkte han, att det kanske var den helige Nikolaus, som ville
hämnas. Sömnlösa nätter och det plågsamma tviflet förändrade honom
ända till oigenkänlighet: hans ansigte magrade, bleknade och antog ett
melankoliskt uttryck, hans ögon liksom förstorades och erhöllo en
ovanlig glans. Han började tycka om ensamheten och sky människors
umgänge. Om några veckor efter olyckan med kon insjuknade
familjens älsklingsson i difteri och dog; Tchaikas hustru sade honom
snyftande och tjutande, att orsaken till alt detta utan tvifvel var helgonens
hämd. Ivan skyndade till Ustim, denne läste och förklarade för honom
den heliga skrift och på detta sätt botade han honom för hans oro.
På alla de frågor och tvifvel, som plågade honom, erhöll han svar
och förklaring. Tchaikas tro stadgades ocb befästades. Han afgick
med seger ur sin inre kamp.... För närvarande är Ivan läskunnig,
och närhelst man kommer till honom, finner man honom sysselsatt
med att läsa nya testamentet, som han lärt sig nästan utantill.
Åstundande att för en gång skämta litet med honom, sade jag
till honom: »Nå, Ivan, du vardt rädd i första taget.» Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
