Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot den kulack och mir-ätare, som söker undertrycka någon stackare.
I hans närvaro vågar icke en grobian förolämpa sin hustru,
hårdhjertade föräldrar misshandla sin felande son. P. P. har i princip
ingenting emot ett måttligt kroppsstraff. »Man måste, och det är
behöfligt, att straffa», brukar han säga, »men man måste göra det
med förstånd».... P. P. har ingen jord, och detta grämer honom
djupt. »Huru?» brukade han utropa. »En obildad bonde, som
aldrig slagits med en turk, som aldrig låtit sitt blod flyta för tsaren
och fosterlandet, eger jord och gård, och jag, underofficern Tolupa,
som är känd af de högre myndigheterna, som sjelfve generalen
Kornilow mer än en gång klappat på axeln, som blifvit sårad tre gånger
— Tolupa måste på gamla dagar lida nöd som en tiggare, utan jord,
utan hem!» I början var Tolupa beredd att lemna alt och begifva
sig till fots till Petersburg för att personligen framställa sin svåra
belägenhet, men han betänkte sig och beslöt att behandla saken på
ett mera rationelt sätt. »Vi hafva väl i Ryssland heliga lagar»,
brukade han säga, »jag måste behandla denna sak enligt lagen, och
då vinner jag den bestämdt.» I allmänhet hyste han djup vördnad
för lagarne, och alla hans omdömen i detta afseende utmärkte sig
genom en barnslig enfald.
Tolupa upptog denna sak med mycken ifver. Han vill icke
blott utverka något för sig sjelf, utan han vill sammansluta hemlösa
veteraner och verka för dem samfält. För att öfvertyga andra
soldater i sin by och i grannbyarne använder han ett halft år, en mängd
energi, krafter och ord. Försedd med en inlaga, undertecknad af
hundra män och intygad af byns ämbetsverk, begifver han sig, efter
att hafva bestält en messa för sakens lyckliga utgång, till fots till
distriktstaden. Han är öfvertygad, att hans sak skall krönas med
framgång: han behöfver endast hålla sig till lagen. I staden skaifar
han sig en »bränvinsadvokat», hvilken för tio rubel skrifver en
ansökan åt honom till distriktets myndigheter. Hans ansökan
förkastades först och främst derför, att den var så oredigt uppsatt, att
det var omöjligt att fatta, hvarom den handlade. Tolupa tar plats
som portvakt för några månader, förtjenar pengar och skaffar sig en
skickligare advokat, som skrifver en redigare ansökan åt honom.
Denna gång upptäcka distriktmyndigheterna, att hans inlaga ej
dugde, emedan den ej var uppsatt enligt den lagliga formen. Tolupa
återvänder till sin by, fortsätter sitt arbete, samlar sina medsökande
och utrustar sig slutligen med en duglig inlaga. Jag vill ej
omständligt beskrifva hela förloppet af denna sak. Jag vill endast meddela,
att mer än två år förflöto, innan Tolupa blef öfvertygad, att det ej
var så lätt att vinna sin sak.
Då han insåg, att distriktmyndigheterna ej kunde tillfredsställa
honom, tog han afsked af sin hustru och begaf sig till
guvernementsstaden. Hemma åtnjöt han några bekvämligheter, omgifven som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
