Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörd, slog knytnäfven mot bröstet och hostade. Då hans hustru
med tårar i ögonen började bedja honom att icke oroa sig, svarade
han: »Hvarför skall jag lefva i den här verlden? Men vet du, att
jag numera icke kan gå ut på gatan: icke endast dumma bönder
utan äfven barn skola peka med fingrarna åt mig och ropa: ’Hallå,
Pantilimonovitch, har du vunnit saken? Du känner ju lagarne!’»
P. P. lugnade sig likväl, då saken slutligen hänsköts till senaten.
»Nu har jag då ändtligen ingen orsak att vidare oroa mig. Det är
icke förgäfves som senaten kallas helig.» Han förvexlade senaten
med synoden.
Man kunde vänta, att om gubben förlorade sin sak i senaten,
skulle han ej kunna öfverlefva ett sådant slag, emedan hela hans
lifsintresse tydligen var koncentreradt på utgången af denna sak, för
hvilken han offrat så mycken tid, krafter, energi och helsa. Men
raka motsatsen inträffade. Då han efter mer än ett år erhöll ett
otillfredsställande utslag, bleknade han endast till litet, ett halft
ironiskt och bittert leende utbredde sig öfver hans ansigte, och ur hans
mun framträngde endast följande korta ord: »Gud dömme dem!»
Saken förklarar sig mycket enkelt: P. P. hade under denna tid
hunnit förvandlas från en verldslig krigare till en Kristi stridsman.
Under samma tid, då Tolupas ansökningar och petitioner lågo på
något ämbetsverk gömda under bordsduken, utan att någon brydde sig
om dem, — under samma tid gick lifvet med alla yttringar af sin
mångsidiga verksamhet rastlöst framåt, under sitt lopp verkande olika
förändringar, förflyttningar och förbättringar. En gren af denna
framåtskridandets ström genom tiden ryckte af en händelse P. P. med
sig — detta ännu oförderfvade gamla naturbarn, och i hans lif, hans
verldsåskådning och uppfattning skedde en kris. — Hans
omvändelsehistoria är ytterst kort och enkel. Hufvudrolen i denna tilldragelse
spelade en liten bok — evangelium. Jag vet ej, om I skolen sätta
tro dertill, men det är ett faktum: P. P. hade ända till sitt 68:de
år aldrig läst nya testamentet, oaktadt han kunde läsa rätt bra. Han
reste en gång på järnväg 12 verst från sin by till en anhaltstation.
Han måste vänta två timmar till tågets ankomst. Det var ingen vid
stationen. P. P. gick ut på platformen, der han träffade en person, som
det tycktes en gårdfarihandlare, hvilken äfven väntade på tågets
ankomst. P. P., en sällskaplig och språksam man, närmade sig genast
den obekante, helsade, satte sig bredvid honom och inledde samtal
med honom. Om de hade samtalat länge, vet jag ej, men hvad jag
vet är, att denne gårdfarihandlare, som var en kolportör, öppnade sin
väska, tog ut ett ex. af nya testamentet och, efter att med en
blyertspenna hafva märkt åtskilliga ställen, hvilka han ansåg vara särskilt
intressanta, lemnade honom denna bok som gåfva.
P. P. började med en ynglings värme läsa denna bok. »Huru
kunde jag anse mig vara en kristen utan att läsa denna bok!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
