Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjunger han oftast och med särskild hänförelse sådana andliga sånger
som handla om strid, såsom t. ex.: »Opp, kamrater, se banéret» o. s. v.
Man aktar och t. o. m. fruktar honom i församlingen, emedan
ingen så skarpt, uppriktigt och djerft uttalar sanningen i ansigtet som
vår underofficer Panass Pantilimonovitch.
Ivan Drala.
Hans verkliga familjenamn är icke Drala utan Doroschenko.
Historien känner hvarken uppkomsten af detta öknamn, ej heller
orsakerna till detsamma. Vi veta endast, att Drala härstammade från
dvorovije, d. v. s. slafvar, hvilka användes som tjenare på godsen, att
han i sin ungdom var vallpojke och blef tagen till herrgården; han
tjenstgjorde som lakej hos godsherren och blef många gånger pryglad
för sin slarfaktighet, tafatthet och klumpighet. Han säger sjelf, att
ingen kan slå sönder så många tallrikar som han gjort, under det han
var lakej hos sin godsherre. En gång fick han af sin herre en så
kraftig örfil, att öronhinnan brast, och det högra örat blef för alltid
förstördt. Om ni dessutom får veta, att Drala lider af ögonsjukdom
— han har, såsom man säger i byn, »hönsblindhet» —; om ni får
veta, att smittkoppor hafva gjort sitt yttersta för att vanställa hans
ansigte genom att plöja djupa fåror, — har ni en trogen bild af honom.
Drala är timid, obeslutsam och svarar aldrig på förolämpningar.
Af det apatiska uttrycket i hans ansigte kan ni aldrig sluta till hvad
som försiggår i hans inre andliga verld.... De lyckligaste åren af
sitt lif tillbragte han som vallgosse. Ännu är det hans största nöje
att ligga på rygg med ansigtet vändt mot solen och återkalla i minnet
olika enskildheter under denna lyckliga period af hans lif. Han
kommer ännu ihåg, huru angenämt det var för honom att ligga på någon
graf och derifrån betrakta den omgifvande naturen. Hvita moln
simma på himlen; han följer dem länge, undrande hvart hän de styra
sin kosa; stora, orörliga, svarta moln hänga öfver jorden; han fixerar
dem och ser afbildningar af vidunderliga djur; en hvirfvelvind
uppstår någonstädes långt derifrån och ilar efter landsvägen, — det
är den onda makten, som hastar efter något offer; och hvilka
sånger sjöng han ej då! Huru vackert spelade han ej på herdeflöjten!
Han tyckte äfven om att svärma på den tiden. Han brukade
tillsluta ögonen, och den lätt bevingade fantasien förde honom bort till
någon sagoverld. Der såg han sig än som Ivan tsarevitch, än som en
gammal trollkarl, än som ärkeengel, än som en tapper, hjeltemodig
ataman. Hans själsstämning vexlade med väderleksförändringarne.
Om det var friskt och ljust, sjöng han glada sånger; om det var hett,
låg han på rygg och svärmade. Om det blåste kallt eller regnade
hårdt, stod han och sjöng högt någon militärsång, under det han slog
takten med stafven eller armarna. Då det var grått väder, sjöng
han ändlösa melankoliska sånger, i de flesta fall af egen tillverkning.
Vid sådana stunder framkallade han oftast i minnet sin mors bild,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:51:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sjhungryss/0459.html
