Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken han knappt kom ihåg, och för hvilken han i vemodsfulla
toner utgöt sin sorg. Musiken spelade den förnämsta rolen; texten
åter bestod hufvudsakligen af följande ord: »O min njänka
(vårdarinna), o, min mamma!»
Han hade ärft tre saker från sin herdetid. För det första —
lättja och motvilja för kroppsarbete. För det andra — sångens konst,
ehuru jag måste medgifva, att han sjunger endast för sig sjelf, då
han är ute i det fria. Trots sin döfhet på ena örat utför han ännu
med en konstnärs skicklighet några »dumki» (ett slags melankoliska
sånger). Han tycker särskilt om sådana sånger, som hafva en svärmisk
karakter och gå i moll och påminna om något aflägset, längesedan
förflutet och på samma gång innerligt och kärt.... För det tredje
— förmågan att begrunda och koncentrera sina tankar (ingen anar,
att han eger en sådan förmåga). Många tilldragelser inom både den
fysiska och sociala verlden uppväcka hans tankar och komma honom
att draga vissa slutsatser, men han delar aldrig med någon sina
iakttagelser, meddelar aldrig åt någon sina slutsatser.
Ivan lefver ytterst tarfligt, har ingen jord och kan intet yrke.
Hans barn äro i tjenst hos främmande människor; äfven han med sin
hustru lejer ut sig under skördetiden. Ivan är föremal för allas förakt.
Alla anse honom som en dum, lat, slarfvig och oordentlig människa.
De gamla håna honom, de unga begabba honom, barnen försöka att
reta honom. Han tiger envist, likasom om känslan af harm vore
honom främmande. Hans hustru är en förträfflig arbeterska, hon
arbetar för alla. Hon har en skarp tunga, tillåter ej att någon
förolämpar honom i hennes närvaro; sjelf dricker hon ofta, och i rusigt
tillstånd kan hon gifva honom rätt kännbara örfilar. Till och med
hans egna barn skratta åt honom, hvarken lyda eller akta honom.
Detta hån och begabberi mot Ivan antaga stundom en sorglig karakter,
t. ex. då han fullgjorde sin tjenst som polisbiträde i byn, läto
byskrifvaren och byäldsten piska honom på förstugutrappan till
polisstationen endast för att roa sig på hans bekostnad. Det hände äfven,
att ynglingarne, då de träffade honom på gatan, genast omringade
honom, knuffade honom mellan sig, stötte honom från den ene till
den andre, tills han vardt alldeles uttröttad och nedföll sanslös. Vår
Drala teg likväl under alt detta. »Han har intet hjerta», försäkra
hans grannar. »Han har ett hönshjerta», säga andra.
Men Ivan har ett hjerta, ett godt, mänskligt hjerta. Efter hvarje
svår förolämpning börjar det koka i detta hjerta; då gro deri de
vildaste planer af hämd, han begrundar noggrant och allvarsamt alla
detaljer för utförande af sin plan: yxa, knif och bloss framträda på
skådeplatsen. Men då stunden för utförandet inträder, ryggar hans
hjerta tillbaka, och han öfvergifver sitt beslut. Han tänker oftast på
sjelfmord, men fruktan att äfven gå miste om himmelriket håller
honom tillbaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
