Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bönderna och deras vårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bonden Marakin och tvennc bröder Antonow den grymmaste tortyr.
De olyckliga olYren fördes ned i en iskiillare, hvarest de afkliiddes
nakna, hvarpå de l)akbundos och med ett rep fäsladl vid händerna
hissades upp, så att de endast med tåspetsarnc nådde det iskalla
golfvet. 1 denna ställning fingo de nu hänga i flera limmar, under
det uriadniken nu och då infann sig och under hugg och slag sökte
tvinga de arma offren att ingå på sina önskningar. På vägen till
denna tortyr underkastades bonden Marakin, enligt vitnens utsago,
följande behandling. Uriadniken lät binda bonden till händer och
fotter, hvarpå han fäste hans fotter vid bakre delen af kärran och
körde sedan i galopp, släpande bonden i smutsen — — —. Dessa
fakta äro hemtade dels ur domstolshandlingar och dels ur rapporter
till zews/ro-tidningarne.
Ari hafva på andra ställen påpekat, huru ämbetsmännens
bunds-förvandter, kulackerna, behandla bönderna. Härtill komma presterna,
hvilka gjort gemensam sak med folkets förtryckare. Tager man alt
detta i betraktande, kan man göra sig en föreställning om de
inflytelser, som hota att moraliskt ruinera bönderna, likasom de redan äro
ekonomiskt ruinerade, och man måste med så mycket större
deltagande följa dem i deras tysta kamp mot det gräsliga förtrycket.
Vi vilja anföra ytterligare ett exempel på det sätt, hvarpå
myndigheterna behandla bönderna. Det fall, vi här afse, är kändt under
benämningen Logoschino-affären. Ehuru brotten begingos 1874, blefvo
de ej föremål för rättslig undersökning förr än 1881, och de skulle
i likhet med så många andra brott af samma slag hafva passerat utan
rättslig undersökning, om ej parti-intressen inom de högsta
regerings-kretsarne bragt saken på tal. Den förnämste förbrytaren, general
Tokarjev, hade efter brottets begående fråu att vara guvernör i Minsk
utnämnts till kommissionär för Böda Korset i Bulgarien och var nu
tillika med sin medbrottsling, general Loschkarjev, medlem af
ministerrådet. Den tredje brottslingen, öfverste Kapgcr, hade blifvit
utnämnd till riddare af Vladimirorden. Det var rättegången mot Vera
Zassulitsch, hvilken bragte i dagen en mängd oerhörda grymheter från
höga ämbetsmäns sida, som äfven gaf anledning till Logoschino-affärens
uppgräfvande ur sin graf.
År 1874 hade Potapov tillåtit sin efterträdare och underlydande
Tokarjev, guvernör i provinsen Minsk, att taga flera tusen hektar jord
från bönderna i Logoschino. Detta dåd begicks under särskilt
försvårande omständigheter. Bönderna gjorde flera gånger »uppror»,
hvilka kufvades med knutpiskan. De framlade då sina klagomål för
senaten och vunno efter två års process sin sak. Logoschino-bönderna
voro tillfredsstälda öfver utgången och hyste ingen tanke på att
anklaga sin förre guvernör för hans förra förbrytelser. Men Potapovs
motståndare, som utgjorde flertalet i ministeriet, bragte saken inför
första departementet i senaten. Men här var Potapovs parti så starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
