Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Hvad är att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ’maskinister’ öfver alla andra, hvilka de manipulera såsom
maskiner, det veta vi nog min sann utaf; men att detta handlingssätt skulle
hafva axiomatisk giltighet, det är då orimligt. Min jemförelse är
haltande, ty härvidlag kunna ej maskinisten och maskinen vara
åtskilda. Jag har med denna bild velat belysa den tanken, att i alt
hvad som rör människan får man ej ställa maskinisten öfver maskinen
annat än i en och samma organism. Det är först då deras
ömsesidiga verksamhet är fri och naturlig, som de kunna fylla sin
bestämmelse; särdelade, skola de aldrig lyckas. Ömsesidig harmonisk
verksamhet kan ej ernås med våld. Då våldet sätter samhällsmaskineriet
i rörelse, förstör det snart hela maskineriet och orsakar allmän ruin.
Men det gifves ett annat medel än våldet till åstadkommande af
ömsesidig verksamhet; ett medel, som icke skadar utan gifver lif och kraft,
och detta är sammanslutning i kärlek (l’association de l’amour). Den
moraliska kärleken kan ena de olika elementen. Men det är mycket
sällsynt, att denna kärlek får tillfälle att bevisa sin kraft.
Jag förnekar icke arbetsfördelningen i allmänhet, men den
nuvarande arbetsfördelningen förkastar jag på det bestämdaste. Den
rådande arbetsfördelningen innehåller tvenne hufvudfel: 1:o Den är
ej grundad på fritt utbyte utan på den svages slafveri under de rika
och mäktiga. 2:o Arbetets specialisering sker utan afseende på dess
hygieniska vilkor och lefnadsförhållandena i allmänhet. Huru stridande
mot alla hygieniska, alla humanitetens första kraf, mot all sund
utveckling är icke den fullständiga särdelningen mellan intellektuelt och
fysiskt arbete: å ena sidan det själlösa mekaniska kroppsarbetet och
å andra sidan det opraktiska och illusoriska fantiserandet och
teoritiserandet!
Detta missförhållande kan ej botas på annat sätt än genom att
på nytt förena dessa tvenne slag af verksamhet hos en och samma
varelse. Endast så kunna de blifva fruktbärande och nyttiga.
Den arbetsfördelning, hvars enda rättmätighet grundar sig på det
särskilda arbetets största produktionskraft, skall alltid fortfara. Den
kan äfven ytterligare utsträckas till nytta för arbetet, men med vilkor
att våldet och tvånget undertryckes och en lag blir gällande, hvilken
ålägger nödig hänsyn till hvarje enskild arbetares sanitära, moraliska
och intellektuela vilkor och behof. I samhället måste den sanningen
inskärpas och göra sig gällande, att det gifves intet ’svart’ eller ’hvitt’[1],
lägre eller högre arbete; att det icke gifves något i sig sjelft
nödvändigtvis nyttigt eller skadligt arbete, någon moralisk eller omoralisk
sysselsättning, utan att man tar i beräkning det värde, som den arbetande gifver
åt arbetet i fråga. Man kan ej särdela arbetet mellan människor uti
intellektuelt och fysiskt, ty med en sådan särdelning måste människan
förgås. Man kan fördela arbetet i intellektuelt och fysiskt efter arten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
