Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Hvad är att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dosm« människor ffirsäkrw .*ig <>c!i andra, :«tt man kan tjena
mänskligheten och människorna, d. v. s. föra ott godt och dygdigt
lefv«’rne, utan att dot minsta inskränka sina hehof cllur kufva sina
lustar.
Man liar förkastat den hedniska successiva dygdeutvecklingen utan
att tillegna sig den kristliga läran i dess sanna botydebe; äfven läran
om de kristliga dygdernas utveckling i «leras nödvändiga ordningsföljd
har man förkastat och blifvit alldeles utan ledtråd.
Pa ett annat ställe heter det: >1 var tid och i var verld
anser man sträfvan att tygla, sina lustar ieke als vara nödvändig. Tvärt-
om anses stegringen af våra beliof vara någonting lofvärdt, ett tecken
till framåtskridande. Allra tydligast framhålles detta i vårt och i
näst föregående århundrades skönliteratur. Hurudana iiro dessa
hjel-tar och hjeltiunor, hvilka skildras som dygdeideal? I de flesta fall
äro de män, som skola föreställa något upphöjdt och ädelt — från
Child Harold ned till Feuillets, Trollnpes och Maupassants sista
lijel-tar — intet annat än liderlige lättingar, som ej göra någon den
minsta nytta, och hjeltinnorna äro likaledes intet annat än odågor, män-
nens älskarinnor, hvilka bereda dem njutning och omgifva sig med
lyx och öfverflöd .... Samma tendens visar sig inom uppfostran.
Man icke blott sorgfälligt undviker att vänja barnen vid
återhållsamhet; hvilket de gamle hjeltarne strängt iakttogo, och vid
sjelfförsa-kelse, såsom alla sanna kristna måste göra, utan man vänjer dem
af-sigtligt vid förvekligande, overksamhet och lyx .... Ju mer en
människa ger åt andra, och ju mindre hon begär af dem, desto bättre
är hon; och ju mindre hon ger ät andra, och ju mer hon behåller
för sig, desto dåligare är hon .... Vi iiro så vanda vid att beljuga
oss sjelfva och höra andras lögner — det är så fördelaktigt för os<
att icke lägga märke till andras lögner, på det att icke heller de må
uppmärksamma våra lögner — att vi ieke als förundra oss, när man
försäkrar oss, att det kan finnas dygdiga, ja, stundom äfven heliga
människor, hvilka föra ett alldeles sedeslöst lif, och att vi icke als
tvifla på detta påstående. Den bildade nutidsmannen sofver på en
elastisk bädd med tvä madrasser och två rena strukna lakan, har
kuddöfverdrag och hvilar pa dunbolster. Framför hans säng ligger en
matta, så att han ej behöfver känna golfvets kyla, när han stiger upp,
oaktadt tätt intill sta tofflor. Andra nödvändiga föremål finnas äfven,
så att han ej må behöfva ga ut. Fönstren äro försedda med
för-hängen, sa att ljuset ej skall väcka honom, och han sofver sä länge
han förmår. Vidare är det ordnadt så att det är varmt om vintern
och svalt om sommaren, pä det att buller, flugor eller andra insekter
ej må besvära honom. Medan han sofver, bäres kallt och varmt
vatten till honom att tvätta sig i, och vidare hålles rakvatten, färdigt.
Man kokar åt honom stimulerande drycker, té och kaffe, hvilka
drickas strax efter uppstigandet. Stöflar, skor och ytterskor af olika slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
