Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvister mellan industriella arbetsgifvare och arbetare.
Lagförslaget mottogs med mycken likgiltighet och togs
tillbaka ett år.
Följande år sökte man åter på allvar att drifva
det igenom. Det lyckades icke förrän tre år senare.
De fleste tycktes tro, att det skulle blifva en lag på
papperet, ej tillämplig i verkligheten. Parlamentet såg
— säger upphofsmannen själf — på förslaget med
mycket tviflande blickar, svagt intresseradt, snarare
ro-adt och lät det blifva lag för att därefter sysselsätta
sig med viktigare och mindre fantastiska ting.
Kärnan i den nya lagen och det h vilket skilj de
densamma från all annan lagstiftning på detta område
var att hvarje tvist mellan organiserade arbetare och
arbetsgifvare skulle dragas inför skiljedomstol, så snart
den ena parten så begärde och att domstolsutslaget utan
möjlighet till öfverklagande blef bindande mot
motparten.
Skiljerätten skulle bestå af tre ledamöter, tillsatta af
regeringen. Den ene, ordföranden, skulle alltid utgöras af
en ledamot af Högsta domstolen, de båda bisittarna valdes
på förslag, den ene af arbetsgifvareföreningar, den andre
af arbetareorganisationer. Hvarje val gällde för en tid
af tre år.
Några andra gränser, uppdragas ej för domstolens
befogenhet än att den ej iinge taga befattning med
enskild arbetare såsom kärande eller svarande, utan
endast med arbetareorganisationer och att alla mål skulle
röra »industrial disputes». Den senare inskränkningen
blef dock af blott kort varaktighet.
Från början var det meningen, att skiljedomstolen
skulle anlitas såsom högsta instans. Mellan densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
