Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En förlikning kom till slut till stånd enligt
kolonien Victorias »minimum wage» system. Arbetsgifvarne
förbundo sig att betala lika till alla för enahanda
arbete; och fackföreningsmännen fingo finna sig uti att
arbeta sida vid sida med de oorganiserade under vilkor
att desse icke underbjödo det för alla faststälda
arbetspriset.
Det var under det denna strid pågick som hetast,
regeringen vann seger i fråga om att äfven
oorganiserade arbetare skulle äga att föra talan inför
skiljedomstolen.
Äfven en annan punkt i lagförslaget blef föremål
för hetsig debatt. Det var i fråga om kraftigt
verkande straffbestämmelser för enskild arbetsgifvare eller
förening, enskild arbetare eller- förening som icke ställde
sig skiljedomstolens utslag till efterrättelse. Äfven häri
segrade regeringsförslaget i underhuset.
Samma kväll, som beslutet härom fattades
sammanträdde emellertid fackföreningsstyrelserna i Sydney
och beslöto att uppmana alla fackföreningar i landet
att icke taga någon hänsyn till den blifvande lagen
och att icke taga något steg för bildande af »Minimum
Wage Boards» utan hädanefter som hittills lita till
strejker såsom arbetarnes kampmedel.
Också ha senaste erfarenheter visat, att arbetarne
ämnade göra allvar af sitt hot att icke böja sig för
den nya lagen.
Ett par månader efter utfärdande af »Industrial
Disputes Act» förblef allt lugnt. Men så i slutet af
juli månad 1908 föll den tändande gnistan. En
spår-vägsman blef afskedad. Hans kamrater klagade
här-öfver. Styrelsen hänvisade dem till arbetsaftalet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
