- Project Runeberg -  Sjömansgossar : Teaterpjäs med sång /
12

(1919) [MARC] Author: Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



                                 5 scenen.

                                 Anders, Lisa, Anna.

Anders, Kors, så vackra galejor! Nu kan visst
en ärlig sjöman få besked, om han skulle kunna få något
till livs i sig, fast han är obekant på orten.

Anna. Ingen har ännu behövt gå Storgårds-stugan
förbi. Både mat och natthärbärge kan I få, om I kommen
upp.

Anders. Natthärbärge behöver jag nog inte, efter
som skutan min ligger där, men gott skall det smaka att
äta i land igen, sen man kryssat på havet i par års tid.

Lisa Inte brukar just sådana där små skutor gå
på sådana långturer, som räcka flere år.

Anders. Det är nog rätt det, men den här
skutans däck har jag inte trampat längre än från Danmark
hit. Jag tänkte som så, att det alltid är bättre att vara
kapten på sin egen lilla skuta, än att alltid lystra till
andras kommando.

Anna. Har ni förr seglat vida omkring?

Anders. Jag har seglat på alla världens hav.
Sist kom jag från Sydamerika, och där fanns bara sådana
där niggerfruntimmer, därför är det nu så roligt att se
sådana där fina slupar med hemlandsflagga.

Lisa. Det är väl i Amerika I han lärt er tala
sådana där granna saker?

Anders. Ingen lärdom, för att säga sanningen.
För resten skall jag säga henne, att nog fanns det fina
gallionsbilder i Amerika också, men inte voro de så där
kortnosiga, när en ärlig skuta gjorde en liten lov för dem.

Anna. Men han I inte råkat några landsmän i
Amerika?

Anders. Landsmän? Nå det träffar en nu alltid.
Se, man brukar liksom vilja litet kryssa tillsammans, när
man är så där på främmande vatten.

Anna. Han I träffat någon här från vår by också?

Anders. Då får en väl först lov till och veta,
vad det är för en by.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjogossar/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free