Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jack har kloka funderingar, men kommer till en oklok slutsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 48 -
7. JACK HAR KLOKA FUNDERINGAR, MEN
KOMMER TILL EN OKLOK SLUTSATS.
IT* astän man måste tillstå, att det finnes olycksfall,
*. för vilka till och med en brunn kan vara en god
tillflykt, är dock en brunn ej beräknad för ett
långvarigare uppehåll. Sedan Jack varit ungefär en kvart
i brunnen, började hans tänder att skallra och hans
läppar att darra; han kände en domning i hela
kroppen, och han ansåg det vara hög tid att ropa på
hjälp, vilket han i början icke velat, emedan han
fruktade att utsätta sig för arrendatorns och hans
familjs förbittring. Jack gjorde sig just i ordning att
hojta, då han kände att kättingen drogs upp och han själv
höjdes över vattnet. Först hörde han, hur man
beklagade sig över ämbarets tyngd, vilket ej förvånade
Jack; därefter förnam han ett fnissande och därefter
lyftes han ännu högre upp. Slutligen visade sig hans
huvud över den låga murkanten, och han var just
beredd att utsträcka armen för att försäkra sig om
en plats därpå, när de personer, som stodo vid
vindspelet fingo syn på honom.
Pigan skrek till och släppte sitt tag; karlen, lika
förskräckt, kunde icke ensam hålla fast; vindspelet
gick runt, armen därpå slog karlen under hakan och
kastade honom framstupa omkull, och som en blixt
bar det åter till bottnen. Lyckligt nog för Jack hade
han icke hunnit släppa kättingen därför blev han
doppad en gång till, och inom några minuter hade
han åter intagit sin förra ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
