Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Jack syndar mot sin egen filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 86 -
gått förlorat och Ögonbrynen försvunnit; och det
blixtrande, genomborrande lilla eldklotet var nog att
skrämma folk. Näsan hade av sjukdomen blivit
naggad, så att den nu slutade i en tunn, oregelbunden
spets; en del av musklerna vid hakan hade sjunkit
in och visade nu blott en hopgyttring av gropar och
fördjupningar. Han var lång, tunn och mager och
smålog sällan, i vilket fall småleendet blott ännu mer
vanställde hans ansikte.
Mr Joliffe var son av en uppbördsman. Han
råkade icke ut för sjukdomen förrän han kommit ut
till Västindien, där folk då dog som flugor därav.
Han hade nu varit länge i tjänst, men ägde liten
eller ingen utsikt till befordran. Han hade lidit av
fattigdomen, men ännu mer av tanken på sin ringa
börd och speglosorna över sitt utseende. All
upptänklig skymf hade han fått röna på de fartyg, varpå
han tjänat. Sedan många år hade han dragit sig
tillbaka inom sig själv, läst och studerat, lärt känna och
utövat skriftens ord som en kristens plikter. Tyst
och sluten, yttrade han sig sällan i mässen, såvida
icke hans auktoritet, såsom bordhållare, åberopades;
alla högaktade mr Joliffe, men ingen ville som
sällskap veta av en person, vid vars åsyn till och med
hundarna började tjuta. På samma gång erkände
dock alla hans goda uppförande, hans rättskänsla»
hans välvilja, godhet och förstånd.
I varje sällskap, hur litet det än må vara,
förutsatt, att det uppgår till ett halvt dussin personer,
skall ni alltid finna en översittare, och lika säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
