Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Vår hjälte börjar att tänka och handla själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 134 -
skeppet betydligt större, än han trott; ty det hade
nära nog samma tontal som Harpy. De spanska
fångarna blevo nu fängslade till händer och fötter
för att ej kunna giva alarm, seglen beslogos, och allt
var tyst.
Ombord på skeppet däremot var allt glädje och
munterhet; omkring klockan halv elva syntes en båt
lämna det och styra mot stranden, varefter bullret
småningom avtog, och allt var snart fullkomligt stilla.
- Tror ni, Mesty, frågade Jack, att vi kunna taga
det?
- Vi knipa det, massa, vänta bara, till dess alla
sova.
Då klockan slog tolv började ett tätt duggregn,
som mycket gynnade vår hjältes företag. Men som
det tycktes snart skola klarna upp, dröjde man enligt
Mestys råd icke längre. De kröpo sakta ned i båten,
sackade ned under skeppets förstäv, äntrade upp i
fockröstet samt funno däcket tomt. Akta, icke fyra
av pistol! sade Mesty till manskapet, då de kommo
upp, och lade fingret på munnen för att ålägga dem
tystnad, ty Mesty hade varit en afrikansk krigare och
visste, vad fördel en överraskning är. Då de voro på
däck och båten fastgjord, gingo Jack och Mesty akter
ut; ingen syntes till, och det var även för mörkt för
att urskilja något. Man försäkrade akterluckorna och
lade trallen över dem samt kom bort till nakterhuset,
där ett ljus brann. Mesty befallde två man gå för att
försäkra luckorna, samt kvarbliva där på post;
återstoden stannade kvar och rådslog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
