Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Vår hjälte börjar att tänka och handla själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 142 -
att gå till sägäls, undär tictän jag släppa lös dän här
kam ra tan, pekande på kaptenens uppassare» och låta
honom laga litat frukost, han nog väta, var allt finns.
- En god idé, Mesty; jag är alldeles utledsen
vid de fördömda bönorna; jag går emellertid ned
att uppvakta damerna.
Mesty såg ned över hackbrädet.
– Bra, män skynda bara näd där, massa Easy;
tusans kvinnfolk, vifta mäd sina näsdukar åt
battä-riät af tär hjälp, skynda, massa!
Mesty hade rätt; de unga spanjorskorna hade
vinkat med sina näsdukar för att söka undsättning från
land; det var det enda de kunde göra, stackars
flickor. Jack skyndade ned i kajutan, fick tag i de unga
damerna och förde dem mycket artigt bort från
ka-jutfönstren, under anhållan, att de icke måtte göra
sig något överflödigt besvär. De unga flickorna sågo
mycket förbryllade ut, och som de icke längre kunde
vifta med sina näsdukar, satte de dem i stället för
ögonen samt började gråta, under det den gamla
damen föll på knä och bönföll om förbarmande.
Jack hjälpte henne upp och bort till en av
kajut-sofforna.
Mesty hade emellertid med blottad kniv och ett
visst uttryck i sina ögon vetat att göra underverk med
kaptenens uppassare, och inom kort serverades på
halvdäck en smaklig frukost av choklad, salt kött,
skinka, korv, cakes och rött vin. De av manskapet,
som varit till väders, voro åter på däck, varför man
skickade bud på Jack att komma upp. Jack bjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
