Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Vår hjälte finner att kryssningen ej är så trevlig som han föreställt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 155 -
.- Ja, massa, han har inga vapän och sär, att
vi hava; för rasten icke farlig, jag känner
gossen.
Jack och Mesty gingo ned i Jöllen, satte av och
rodde tyst mot stranden, där alla voro så berusade,
att ingen kunde röra sig, ännu mindre höra. De
gjorde loss båten, förde den ombord och förtöjde
den jämte Jöllen akter ut.
- No, massa, vi gå till kojs, i morgon få vi sä.
Jack och Mesty gingo till kojs, och såsom
försiktighetsmått mot spanjoren, reglade Mesty
kajut-dörren; Mesty tänkte på allt.
Jack sov litet om natten; han plågades av dystra
aningar, som han icke kunde skaka ifrån sig; han
hade i själva verket tänkt så mycket, sedan han
lämnat korvetten, och fått sina ögon fullkomligt
öppnade och klart insett det ansvar, han påtagit sig
genom att giva efter för ett ögonblicks nyck. Han
var ångerköpt och missbelåten, men mest med sig
själv.
Mesty steg upp i daggryningen och Jack följde
snart efter; de kastade sina ögon åt land, men ingen
hade ännu lämnat tältet. Äntligen, då Jack slutat
sin frukost, visade sig två man; de sågo sig runt
omkring, som om de sökte något, och gingo därefter
ned till stranden, där båten varit fastgjord. Jack
såg på Mesty, som hånlog och svarade med det ofta
upprepade:
- Vänta bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
