Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Vår hjälte finner att kryssningen ej är så trevlig som han föreställt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 160 -
sorgspelet var icke slut ännu; de andra karlarna
vände ögonblickligen om och summo mot land, men
innan de uppnådde det, hade ytterligare två hajar
ilat till valplatsen och sletos nu om deras kroppar.
Mesty, vilken åskådat slutscenen, vände sig mot
Jack, som höll ansiktet i sina händer.
- Jag är glad, han icke sätt dat, mumlade Mesty.
- Vad? utropade Jack.
- Hajar tagit däm alla.
- Förfärligt!
- Ja, massa, förfärligt, och kolan vid ärt huvud
också förfärligt. Antag, hajarna icke tagit däm, dä
dödat oss, och hajarna haft våra kroppar. Dat mar
förfärligt.
- Mesty, sade Jack, fattande negerns arm, det
är ej hajarna, som dödat dessa män, det är jag.
- Hor dat möjligt? frågade Mesty.
- Om jag följt order, svarade Jack, flämtande
efter andan, och icke föregått dem med exempel av
orderbrott, skulle detta aldrig hänt. Hur skulle jag
kunna vänta hörsamhet av dem? Det är mitt fel,
jag inser det nu ... och, o Gud, när skall någonsin
denna syn utplånas ur mitt minne!
- Massa Easy, jag icke förstå dätta, ni talar
dåraktigt. Jag kunde lika gärna säga, om icke
asjanti-krig varit, dat icke hänt; om icke ansjantikrig varit,
jag icke slav, jag icke rymt, jag icke kommit
ombord på Harpy, icke kommit i båten mäd är, jag
icke hindrat däm att sopa sig folla, då icke blivit
mytäri; icke mytäri, ingen haj tagit däm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
