Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Mestys historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 167 -
visa. Ehuru jag var svårt sårad,tänkte jag icke
därpå. Jag avdrog skinnet och tågade in i staden,
förtjust oaktat min smärta. Alla prisade min bragd,
kallade mig en hjälte och en stor krigare. Jag filade
mina tänder och var man. Från denna dag tillhörde
jag krigarna, och så snart som mina sår voro läkta,
gick jag ut i krig. I tre fäktningar hade jag tagit
fem huvudskallar, som tycktes mig, då jag
åter-intågade i staden, uppväga mer än guld. Jag fick
eget hus och hustrur, och min fader utnämnde mig
till en hövitsman. Jag bar en örnvinge och
strutsfjädrar, min kropp var översållad med amuletter,
jag bar små bjällror ovan mina sandaler, samt båge
och pilar på ryggen, spjut och muskedunder, dolken
och slagsvärdet; jag förde mina män i striden och
återförde huvudskallar. Fienden darrade vid mitt
namn, och det behövdes blott min fars hotelse att
skicka mig emot dem för att få dem att med
guldstoft och dyrbarheter betäcka golvet i min fars
rådsal - och nu är jag kock och uppassare. - Där
fanns en man, som jag älskade. Han var ingen
krigare, ty då skulle jag hatat honom, men han hade
blivit uppfostrad tillsammans med mig i min faders
hus och var en nära anhörig. Jag var allvarsam och
högmodig, han var gladlynt och road av musik.
Ehuru i mitt tycke ingen musik överträffade
stridshornets, älskade jag dock, när jag var dyster och
mitt huvud vilade i en av mina hustrurs knän, lyssna
till hans milda toner. Slutligen återvände han till
den stad, där hans far bodde. Han hade blivit sänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
